 |



|

AGNES SJÖBERG
den första kvinnliga veterinärmedicine doktor i Europa
1888-1964
|
 |
 |

Agneta Sjöberg intresse för djur väcktes redan när hon var barn på
hennes hemgård i Kauhajoki. På 1890-talet grundades i gårdens gamla
huvudbyggnad en skola för boskapsskötsel, där Agnes brukade sitta och
lyssna. Som tioåring deltog hon i anatomiundervisningen och undersökte
slaktade kalvars organ. Sjöberg minns att hon redan då frågade av en
lärare, om en flicka kunde bli veterinär. Enligt läraren var detta
omöjligt.

För kvinnor som siktade på högre utbildning under autonomins tid kunde
den lärda banan vara synnerligen besvärlig. Detta gällde också Sjöbergs
utbildning för sitt kommande yrke. Hon gick först i Vasa svenska
flickskola och sedan i Vasa hushållsskola. Efter att ha avslutat den
skötte hon under tre års tid hushållet på hemgården. Först efter detta
tillät fadern att hon skulle få läsa sig till student. Sjöberg avlade
studentexamen 1911 som privatist vid Kuopio svenska samskola.

Sjöberg började praktisera för sitt kommande yrke under ledning av en
veterinär från Björneborg. Efter praktiktiden for hon till Dresden för
att studera. Den förvånade rektorn för Veterinärmedicinska högskolan
gick med på att ta emot den första kvinnliga studeranden bland 300
manliga studerande: "det passar sist och slutligen väl för en kvinnlig
veterinär att behandla mycket små husdjur". Det var emellertid hästar
som Sjöberg helst behandlade. Studierna försvårades av de finländska
studiekamraterna, som var ca trettio till antalet vid högskolan. De
försökte bl.a. köra ut Sjöberg ur föreläsningssalen, då föremålet för
undervisningen var vissa organ som ansågs för ömtåliga. Efter ett år
fortsatte studierna vid Berlins Veterinärmedicinska högskola.

Sjöberg arbetade under första världskriget vid djurkliniker i Berlin och
förberedde sig för sin doktorsexamen. Den tyskspråkiga avhandlingen
Kliniska och kemisk-mikroskopiska undersökningar av hästens ögonsekret
godkändes vid Leipzigs universitet 1918.

Efter kriget återvände Agnes Sjöberg till Finland och verkade som
kommunalveterinär i Österbotten. Under åren 1938-55 hade hon en egen
djurklinik i Seinäjoki. Vid sidan av praktiken gjorde hon studieresor
utomlands och fortsatte sina forskningar. Hon forskade bl.a. kring
parasiter under ett och ett halvt år i Wien. Samtidigt uppfostrade hon
två söner som ensamförsörjare.
|
|