VETENSKAPSKVINNOR:  PERSONREGISTER  |   DISCIPLINER  |   TIDSPERIODER  |   DE FÖRSTA  |   OSYNLIGA MILSTOLPAR  |   FAKTA  |   KVINNOFORSKNING  |   STARTSIDAN
MIRJA SALKINOJA-SALONEN miljögiftexpert 1940- Akademiprofessor Mirja Salkinoja-Salonen är en internationellt känd expert på miljögifter. År 1960 fick hon anställning som forskningsbiträde vid Shells laboratorier i Amsterdam vid en tidpunkt, då Rhen-flodens vatten skummade och Amsterdams vattenverk försökte göra dricksvatten av det. Doktor A.C. van Linden, i vars forskningsgrupp Salkinoja-Salonen medverkade, fick till uppgift att utreda varför kolvätekedjorna i de syntetiska tvättmedel som Shell-bolaget sålde inte nedbröts i naturen, utan fortsatte att skumma långt efter det att de hade avlägsnats från tvättmaskinerna till avloppen. Forskningen utvisade att mikroberna inte kan bryta ned tre- eller fyrdelade kolvätekedjor så Shell ändrade sin produktion och började använda lineära eller tudelade kolvätekedjor i stället. "Forskningsresultaten revs praktiskt taget ur händerna på oss", minns Salkinoja-Salonen. På 1970-talet inledde Salkinoja-Salonen sin forskning i Finland med träförädling som specialområde. Hon undersökte klorerade föreningars (klorblekningen av cellulosa, klorfenolbehandling av virke, klorering av vatten) biologiska nedbrytbarhet i naturen och upptäckte de spelregler enligt vilka naturen bestämmer vilka klorer som kan och vilka som inte kan nedbrytas av mikrober. Industrin reagerade på resultaten: år 1984 upphörde produktionen av klorfenol och år 1991 användes för sista gången klor vid framställningen av cellulosa. På 1990-talet undersökte Salkinoja-Salonen gifter som mikroberna själva hade producerat och som man hade funnit i mögelangripna hus, foder och matförgiftningar. På basis av de här forskningarna hittade hennes forskningsgrupp en ny supergiftgrupp, mitokondriegifterna, som bryter ned våra organ i förtid. Bekämpningen av de här gifterna och de mikrober som producerar dem är en angelägen uppgift och en stor utmaning inför framtiden.