 |



|

ANNA HIETANEN
geolog
1909-1994
|
 |
 |

Anna Hietanen utförde största delen av sitt livsverk i Förenta
staterna dit hon flyttade på 1940-talet. Därför minns hon i Finland
bäst bland de äldre geologerna.

Den begåvade unga kvinnan från Storkyro läste först fysik vid
Helsingfors universitet, men efter att ha avlagt kandidatexamen år 1933
gick hon över till geologi och mineralogi för att kunna ute på fältet förena
vetenskapligt forskningsarbete och rask motion. Hietanen kunde cykla
dagligen 30 km från hemmet i Orismala till Simpsiö i Lappo för att
utföra fältarbete där.

Anna Hietanens doktorsavhandling On the petrology of Finnish quartzites
(Om finska kvartsiters petrologi) publicerades år 1938. Den världsberömde
finländska geologen, Annas lärare Pentti Eskola beskrev hur Anna för
avhandlingen "vandrade genom alla Finlands spridda kvartsitförekomster
från Tyterskär till Enontekis och från Kelviå till Koli". Efter att
doktorsavhandlingen blivit klar tillbringade Hietanen åren 1938-40 som
stipendiat i Förenta staterna, men återvände ännu till Finland för att
fortsätta sin forskning i berggrunden och petrologin omkring Åbo och
Kaland. Hon anses vara den enda av Pentti Eskolas elever som "varit
trogen mot inriktningen för metamorfisk petrologi".

I Finland fungerade Hietanen som assistent i mineralogi vid
Helsingfors universitet under åren 1935-46 samt som docent under åren
1942-46, tills hon år 1946 flyttade permanent till Förenta
staterna. Där gifte hon sig och det korta äktenskapet med affärsmannen
George Makela resulterade i dottern Maria som föddes år 1947. Anna
arbetade förs vid universitetet i Standford och sedan i Eugene
universitet i Oregon tills hon år 1949 blev fast ansatt vid
U.S. Geological Survey, först i Washington D.C, men sedan år 1953 blev
hon enligt sin önskan flyttad till väst. Hon ledde den petrologiska
enheten i avdelningen för geokemi och petrologi i Menlo Park i
Kalifornien ända fram till år 1983 då hon blev pensionerad.

Hietanen lärde känna väl de bergiga trakterna i Förenta
staterna. Redan under sin tid som stipendiat hade hon bekantat sig med
Appalachernas strukturala drag och i tjänsten hos U.S. Geological
Survey kartlade hon berggrunden i väldiga områden i Idaho - redan vid
slutet av 1950-talet hade hon hunnit kartlägga hela 2000 kvadratmil
berggrund. Idahos bergtrakter var ställvis verkligen karga och
svårtillgängliga. Bergstupen var tusen meter höga och avståndet till
närmaste bosättning kunde vara 100 kilometer. Tack vare sin glimrande
fysiska hälsa kunde Hietanen fortsätta med fältarbete helt fram till
pensionsåldern.

Som resultat av detta otroligt stora fältarbete finns det högklassiga
berggrundskartor som dagens geologer fortfarande använder. Förutom
kartor resulterade arbetet också i betydande vetenskapliga publikationer
inom berggrundsgeologi, petrologi, mineralogi och geokemi.

Eva Isaksson
|
 |
|