av Carl-Johan Fougstedt
As the printing press cried out for nationalism, so did the radio cry out for tribalism.
Marshall McLuhan
I sin bok Understanding Media utvecklar McLuhan en teknologisk determinism, som går ut på att all utveckling bestäms av hur medierna utvecklas. Denna determinism är sedan starkt influerad av Giambattista Vicos historiefilosofi från 1700-talet.
Vicos grundbegrepp är corsi och recorsi, vilka uttrycker historiens cykliska återupprepning. Alltså, Vico tänker sig att historien består av olika stadier, som återupprepas gång på gång, och dessa stadier kallar han Gudarnas stadie, hjältarnas stadie och människornas stadie. De två första perioderna / stadierna är poetiska, vilka gynnar associativt tänkande, emedan den tredje är prosaisk, och gynnar analytiskt tänkande.
McLuhans tillämpning av Vico utgår ifrån att primitiva by- eller stamgemenskap representerar associativt tänkande, och mera civiliserade stater representerar analytiskt tänkande. Utpräglande är att de förstnämnda kulturerna är muntliga, när de sistnämnda däremot bygger på mera visuala impulser.
Övergången från stamgemenskap till öppna samhällen är tätt ihopkopplat med skriftspråkets, det tryckta ordets, utveckling. Därför kan boktryckarkonsten uppfattas som en central uppfinning vid den nya tidens morgongryning.
Denna övergång kallar McLuhan detribalisation. Moroten i diskussionen är att McLuhan tänker sig en retribalisation, som är beroende av den teknologiska utvecklingen. Och här kommer vi fram till begreppet "global by". Tanken är då att den utvecklade teknologin skall, ironiskt nog, leda tillbaka till en mera primitiv kultur.
Den intressanta frågan är nu enligt mig att se, ifall McLuhans visioner från 1964 verkar sannolika i dagens läge, men före det måste man reflektera över hans egna argumentation.
Without language, Bergson suggests, human intelligence would have remained totally involved in the objects of its attention. Language does for intelligence what the wheel does for the feet and the body…Language as the technology of human extension, whose powers of division and separation we know so well, may have been the "tower of Babel" by which men sought to scale the highest heavens. Today computers hold out the promise of a means of instant translation of any code or language into any other code or language.
Jag förmodar att McLuhan tänker sig att den teknologiska utvecklingen kan på något sätt leda till en förminskning av skriftspråkets totala dominans, vilket i sin tur kunde kopplas ihop med övergången från nationalism tillbaka till tribalism. Antagligen tänker han sig att människor, från olika delar av världen, kan med hjälp av elektroniska medel bilda nya språkgemenskap, vilka därmed överskrider lokalitetens och nationalitetens gränser.
Nå, globalisationsutvecklingen har ju givetvis förökats tack vare den teknologiska utvecklingen, och vi har idag exempelvis internet, som McLuhan inte naturligtvis kunde ens känna igen när han skrev sin ifrågavarande bok, så ur denna synvinkel har han träffat åtminstone delvis rätt. Nationalismen har m.a.o. säkerligen tappat inflytande. Men en helt annan fråga är, huruvida en tribaliseringsprocess har ägt eller överhuvudtaget kommer att äga rum. Eller om en tribaliseringsprocess äger rum, har den någonting med teknologins utveckling att göra.
Personligen anser jag att en viss tribalisering faktiskt försiggår vid sidan om globaliseringen, fastän man kunde nog lika väl tala om en lokal utveckling, och ordet lokalisering är säkerligen mera allmängriplig än tribalisering. Vad jag däremot inte anser, är att denna lokaliseringsutveckling skulle ske tack vare den teknologiska utvecklingen, utan tvärtom som en motreaktion. D.v.s. människorna vill agera på en lokal nivå, eftersom de nationella beslutsfattningsorganen tappar alltjämt betydelse, och de internationella organen är å ena sidan i en mycket halvfärdig utvecklings-process, och å andra sidan är de ouppnåeliga för de enskiljda medborgarna.
Om man trots allt vill se en teknologiskt influerad tribalisering, som inte går ihop med lokal verksamhet, kan man kanske tänka sig ett globalt nätsamfund, men då kommer man in på nya fråge-ställningar.
Dokumentärfilmen A Mobile World, som visades på TV 1 onsdagen 7.2., går just in på denna fråga; vem tillhör den globala byn ? I programmet lyfts fram en del kritiska synpunkter beträffande den globala teknologiska utvecklingen. Den amerikanska experten Michael Dertouzos påpekar t.ex. att endast två procent av världsbefolkningen har tillgång till internet, och största delen har inte möjlighet att köpa eller ens använda mobiltelefon. Och till denna minoritet hör säkerligen många människor som i och för sig kunde underlätta sina liv med hjälp av teknologiska innovationer, ifall de bara hade resurser att utnyttja dem.
Om det härmed är relevant att tala om en global by, så gäller det endast en verkligt liten minoritet av världsbefolkningen. Dessutom, även om man skulle utopistiskt kunna tänka sig ett nätsamhälle, som alla människor skulle ha tillgång till, kan man fortfarande inte räkna det som en genuin retribalisation, eller tillbakagång till de ursprungliga bygemenskapen. Och varför inte ?
Svaret är enkelt. McLuhan gör en distinktion mellan å ena sidan individualism, som i sin tur är en absolut förutsättning för nationalism, och å andra sidan tribalism, som bygger på ömsesidiga beroendeförhållanden. M.a.o. i en traditionell bygemenskap finns inga individer, utan alla har endast sina kollektiva funktioner och roller. Därför kan man inte heller välja vilket bygemenskap som helst, utan ödet bestämmer ens levnadsomgivning.
Ett modernt nätgemenskap består däremot av frivilliga människor, som väljer i vilken grad de vill binda sig till ifrågavarande gemenskap, och de behöver inte med nödvändighet ens binda sig till endast ett, utan de kan höra till många på en gång, plus att de kan alltid lämna ett otillfredsställande samfund.
Och viktigast av allt. När människor kommunicerar endast per ett elektroniskt medium, behöver de inte ta ansvar och stå ut med varandra, utan de kan kommunicera endast när de själv vill. Skillnaden till en traditionell bygemenskap blir uppenbar. I en sådan kunde man inte stänga ut den andra människan, när man inte orkade vara social.
Källa
Marshall McLuhan : Understanding media - the extensions of man
( åttonde upplagan 1999 )