Marshall McLuhan talar om mediernas inverkan på människornas
detribalisation och därmed individualisering. Skriftspråket
kan tänkas vara en av de största orsakerna för denna detribalisation
och individualisering. I och med att det skrivna ordet bredde ut
sig kunde människan ta reda på saker själva och bilda sig
en egen uppfattning där de förr fått lita på en muntlig
tradition eller en auktoritet som t.ex. en stamhövding.
Skriftspråket gjorde att man kunde uttrycka sig och kommunicera
på ett helt annat sätt än tidigare. McLuhan talar också
om den stora skillnaden med att höra och se. I den orala kulturen
hade hörseln en större betydelse än när sedan skriftspråket
kom och gav seendet en ny dimension. Man kunde ta som exempel att en skriven
text kan analyseras och kontrolleras på ett helt annat sätt
än något man endast hör någon säga, eftersom
man i en text t.ex. kan gå tillbaka till början och
hitta bristande resonemang. Personligen tror jag att det tryckta ordet
har haft en mer avgörande betydelse för detribalisationen
än skriftspråket, även om dessa nog är ganska sammanlänkade.
I och med skriftspråket kunde alla inte läsa, man hörde
på de lärda, såsom präster osv. och litade på
dem eftersom man inte själv hade någon direkt tillgång
till texterna. I och med boktryckarkonsten spreds det tryckta ordet mycket
längre. Det gjorde t.ex. säkert en stor skillnad att folk själv
kunde börja läsa bibeln och därmed
också själv tolka den. Sådant som myter dog i en stor
utsträckning i och med att folk själva kunde ta del av texter
och själva bilda sig en uppfattning.
Av detta följde en individualisering, man var inte längre beroende av vad människorna i den egna byn tyckte och tänkte eftersom man kunde bilda sig en egen uppfattning och få stöd för den genom böcker. Samhället blir mer öppet och allting blir mer internationellt inriktat, eftersom man nu kunde veta vad folk på andra sidan gjorde osv. och kunde, framförallt genom tidningar, följa med allt som hände i världen. McLuhan menar att det är medierna som har skapat den historiska utvecklingen från by till öppet samhälle. Den situation vi har idag, med elektroniska medier är det jag tänkte koncentrera mig på, men jag tog med lite av bakgrunden till detribalisationen och individualiseringen enligt McLuhan.
McLuhan menar att det karakteristiska för det tryckta ordets kultur är nationalism och centraliserade territorialstater, medan det karakteristiska för den elektroniska tidsåldern är tribalism. Cirkeln blir alltså sluten, vi är tillbaka vid tribalismen. De elektroniska medierna ger därför upphov till tribalism eftersom de åstadkommer inre splittringar i samhället, det bildas alltså nya "stammar", som dock inte är stammar i dess traditionella bemärkelse. Den nya "retribaliseringen" länkar inte samman geografiskt eller ursprungsmässigt sammanhörande människor utan det bildas globala stammar och subkulturer, som inte är geografiskt bundna till varandra. Det är i och för sig lite svårt att avgöra var den elektroniska tidsåldern har börjat - den kunde lika gärna ha börjat med telegrafen som med TV:n, men det är kanske inte i detta sammanhang så viktigt. Genom elektroniska media kan "alla" (de som inte har någon form av elektroniska media räknas förstås inte hit) ta del av samma saker och då bildas det alltid grupper av människor som ser saker på samma sätt och eftersom vi på ett sätt lever i en "global by", bildas det "globala stammar".
Detta har blivit ännu tydligare i och med internet. Fenomenet har nog genast funnits i och med elektroniska media, som exempel kunde man ta alla slags ungdomskulturer, och även andra subkulturer. I och med internet har dock kommunikationen blivit betydligt lättare och kanske också mer direkt. Framför allt har den blivit snabbare. Man brukar ju säga att internet är bra på det sätt att det gör det möjligt för alla att uttrycka sig. Det var ungefär till detta jag försökte komma; den stora faran med allt detta är att de som inte har tillgång till de nya medierna lätt blir lämnade utanför.
De elektroniska medierna och framförallt
internet har nog stärkt minoriteternas ställning på en
viss nivå. Detta var inte direkt möjligt före de elektroniska
medierna då allt var mer centraliserat. Internet har en bra verkan
för minoriteter, men det är synd att det på sätt och
vis stannar på en viss nivå och innefattar aldrig i alla fall
alla människor. Vissa minoriteter kan lättare göra världen
medveten om dem, medan andra minoriteter som inte har tillgång till
de nya medierna lämnar utanför. I detta avseende blir den från
förr stora klyftan t.ex. mellan välfärdsstaterna och u-länderna
bara större. Överhuvudtaget ökar klyftan mellan dem som
har tillgång till de nya medierna och dem som inte har det. Det blir
nästan som en ny slags klassindelning där de som inte vill eller
inte kan ta del av allt detta lämnas utanför. Jag läste
nyligen en artikel om en person som slutat se på TV och som inte
kunde bli av med känslan att han missar något väsentligt
av världen som alla med TV tar del av. Det är nog en hemsk tanke att det i väst ser ut som att dessa saker kunde bli nåt som man omöjligen kunde tänka sig att klara sig
utan, medan andra inte över huvudtaget har tillgång till det.
Detta hänger dock bra ihop med västvärldens överkonsumtion
av allting; man tror att man behöver en massa saker, av vilka många
egentligen är helt överflödiga.