av Julius Johansson
Mediumet fungnerar inte endast som ett kommunikationsmedel från producent till konsument, utan också som en spegel för tittaren. För att förstå bilderna på tv:n behöver vi bakgrundskunskap så att vi kan tolka dem så att de verkar logiska för oss. När producenten väljer att visa någonting är det alltid ur ett visst perspektiv. Oberoende av motiven-är det för att underhålla, informera eller tjäna stor kovan, spelar inte så stor roll. Det blir ett kommunikations medel först när tittaren väljer att använda det. Så när vi väljer att använda ett medium är det för att vi vill kommunicera, men med vem är det vi kommunicerar?
När vi tittar på bilderna känner vi igen de mänskliga dragen i dem. Vi förstår dem eftersom vi har dem själva. Vår bakgrundskunskap är att vi har kunskap om vad det innebär att vara människa. Erfarenheter, drömmar, minnen och känslor utgör referenskällan för vår tolkning. Utan direkt feedback på vår tolkning av bilden, blir bilden en reflektion av vårt medvetande. Producentens uppgift är att visa bilderna i logisk ordning och pespektiv för att underlätta en tolkning som vi kan finna begriplig. Producentens perspektiv är subjektivt, tittarens tolkning är subjektiv och mediumet är ett objektivt kommunikationsmedel.
Mediumet blir ett kommunikationsmedel först när det sker kommunikation och det kräver ett innehåll eller ett budskap och det är nödvändigt att förstå budskapet till någon grad förrän vi kan tala om kommunikation. Mediumet är alltså beroende av budskapet för att kunna kallas ett kommunikationsmedel. Budskapet måste ha ett perspektiv och innehåll som gör det logiskt eller begripligt, sett ur en människas synvinkel.
Ju obegripligare budskapet är, destu mera fungerar det som en spegel för oss själva. Luckorna i ett bristfälligt kommunikationsmedel måste vi fylla i själva, m.a.o är en subjektiv tolkning nödvändig för att göra det begripligt och logiskt. En tolkning är möjlig då vi har kunskap om oss själva och kan använda våra egna drömmar, erfarenheter, känslor, e.t.c som jämförelseobjekt. I drama är det väsentligt att strategiskt lämna bort bitar av information så att tittaren själv kan fylla i dem, på det sättet blir inlevelsekänslan större p.g.a den egna subjektiva tolkningen.
Vi kan titta på naturprogram även utan berättarrösten och bakgrundsinformation om djur, som representerar det logiska. Vi ger djuren mänskliga drag så att vi kan se dem som en spegel på vårt egna beteende. Pingvinerna är ett säkert kort i naturprogrammen, när de mitt i sin herrmiddag får för sig att i masshysterisk klumpighet rusa i en klunga för att ta sig ett dopp i vaken. Eller de perversa aporna på högholmen. När vi skrattar åt dem, skrattar vi åt oss själva.
När en vakt tittar på en bild från en övervakningskamera så förstår han den även utan objekt. Avsaknaden av ett objekt betyder för honom att läget är lugnt. Sänder vi på tv:n en bild av en tom parkeringshall kan det vara svårt att hitta något logiskt i det, men vi kan med hjäp av bilden sjunka i drömmar om och i oss själva, beroende av vad en tom parkeringshall väcker för tankar hos oss.
Budskapet blir kommunikation först när det når en annan part och för att nå en annan part måste det vara förståeligt, så att parten vet att det är fråga om kommunikation. Det är budskapet som avgör hur hög kommunikationsgraden är, beroende av hur begripligt det är. Mediumet gör det möjligt för oss att kommunicera och kommunikationsgraden är beroende av hur bra mediumet kan gestalta budskapet. Budskapet blir förståeligt genom vår egna tolkning av det och kommunikationsgraden är beroende av våra grundkunskaper.
Man kan inte kommunicera med en analfabet med hjälp av en text. Det mesta av budskapet går förlorat om man presenterar en ytterst svårskriven text för någon som just lärt sig läsa, men han kan gissa till sig en tolkning. Han gissar helt fel och får en annan uppfattning om det avsedda budskapet än författaren, kommunikationsgraden är låg, men han är lycklig för att han tror att han har förstått. Författaren kan också vara lycklig om han tror att budskapet gick hem. När man har ett passivt medium emellan sig är det svårt att säga hur hög kommunikationsgraden är. Förstår vi inte budskapet är det inte fråga om kommunikation, om vi anser mediumet som ett fristående kommunikationsmedel, oberoende av budskap, är det bara för att vi har blivit lärda att det är så, det ingår i vår bakgrundsinformation.