Men icke blott materiella värden äro att
tillvarata inom banans rayon. Där finnas också naturskönheter att exploatera.
En av de allra vackraste platserna träffar man vid sjön Ömmeln, ett par mil
från Åmål. Med sitt kristallklara vatten och sina sällsynt vackra stränder
ligger sjön där som en bedårande dröm. Här vore platsen för ett turisthotell.
Ingenör Köhlin
insåg det mycket snart och han skulle icke vara den energiske och om företagets
bästa så nitälskande man han är, om han underlåtit att ägna även denna fråga
utredning. Från Turist-trafik-förbundet har han införskaffat ritning till en
för platsen lämplig hotellbyggnad och inhämtat vederbörandes mening om de
ekonomiska utsikterna för anläggningen. Utlåtandet är mycket uppmuntrande.
Under förutsättning att hotellet erhåller duglig ledning, anses det komma att
bära sig. Det skulle fullt utbyggt, omfatta ett 50-tal rum utom ekonomi-och
sällskapsrum. Emellertid vore meningen att till en början endast utföra
huvudbyggnaden. För att nedbringa byggnadskostnaderna tänkar sig ingenjör
Köhlin, att stommen kunde de uppföras redan nu och användas till bostad åt
järnvägsarbeterne. När så banan hunnit fullbordas och arbetarebostäderna bli
överflödiga, vore endast att företaga ny, för hotellets krav lämpad inredning.
En lösning, fördelaktig för både järnvägsbolaget och ett ev. hotellbolag.
Ännu så länge hör
denna plan till de lösa projekten. Som tanken obestridligen är god och
förslagställaren icke hör till den, som ge sig i första taget, hör din icke
sakna utsikter att förverkligas. Ett första försök att få aktier tecknade för
ändamålet gav visserligen icke uppmuntrande resultat – tiderna äro onda – men
förhållandena kunna ändra sig och folks rädsla för allt nya företag heter
försvinna. Att et väl planerat och lett turisthotell vid Ömmeln skulle bli
eftersökt, synes, som sagt, tämligen uppenbart.
Ur Göteborgs-Posten,
29 Oktober 1919.