Min disputation 13.4.2002

Dagarna före

Tiden före disputationen var stressig. Hundra saker skulle göras och en massa tidsfrister skulle hållas. Information om disputationen skulle matas in i Universitetets händelsekalender och ett sammandrag av avhandlingen skulle skrivas och sändas till Universitetets information. Doktorsmiddagen krävde sin planering och inbjudningskort skulle skickas ut. Men egentligen var allt detta arbete en god motvikt till avhandlingsarbetet, som plötsligt hade tagit slut när boken gick i tryck. Visst var det spännande att se om tryckningstidtabellen skulle hålla, eftersom boken enligt statuterna skulle hållas tillgänglig för allmänheten från och med den 3 april. Allt gick väl med tryckeriet. Trevligt var också att Universitetets information den 12 april skickade ut ett pressmeddelande om min disputation på både svenska och finska.

Disputationsakten

Information om disputationsakten ingick som sig bör i den finländska dagspressen. T.ex. notisen i Hufvudstadsbladet 13.4 var mycket kortfattad. Klockan 10.15 tågade respondent, kustos och opponent in i salen PIII i Porthania. Nedan följer en bildkavalkad. Bildtexterna är placerade till vänster respektive till höger om bilden.

Disputationsakten inleds med respondentens lectio.
	Min opponent, professor Lars Gorton från Lunds universitet ger en första, allmän karakterisering av avhandlingen.
Kustos för disputationen var professor Thomas Wilhelmsson.
	Klockan 12.00 avnjöts disputationskaffe. Från vänster professor emeritus Edward Andersson, fakultetens dekanus, professor Olli Mäenpää, respondenten själv, kustos, professor Thomas Wilhelmsson och opponenten, professor Lars Gorton .
Bland kaffegästerna syntes respondentens farbrors hustru, respondentens svåger och respondentens syster, som har tagit en del av bilderna.
	Respondentens föräldrar, överingenjör Lars-Christian Bärlund och fru Christina Bärlund.
Detaljgranskningen av avhandlingen fortsatte.
	Cirka 13.30 var disputationsakten slut. Respondenten tackar sin opponent.

Disputationsmiddagen

Disputationsmiddagen hölls på Svenska Klubben, Mauritzgatan 6. Min önskan var att ordna en fest i min stil för min opponent och mina övriga 85 gäster. Jag hoppas alla njöt av maten, talen och de musikaliska inslagen, som bestod av snapsvisor, munspelsmusik och en skånsk visa samt framförallt av mezzosopranen Johanna Fernholms tolkning av fyra sånger av Berlioz och Mozart och en aria av Rossini. Hon ackompanjerades  av Joanna Broman. Den lustigaste gåvan jag fick var nog min systers studie Licentiaten - den sanna historien.

Respondenten tar emot sina gäster på Svenska Klubben.
	Kustos, professor Thomas Wilhelmsson med hustru Ellen Eftestøl-Wilhelmsson anländer.
Festfolket samlas i bottenvåningen. Från vänster min pappa, skymd bakom honom professor Lena Sisula-Tulokas, justitierådet Mikko Tulokas, min opponent, professor Lars Gorton och hans hustru Christina Andersson Gorton.
	Respondenten gratuleras av kyrkans representant.
Honnörsbordet: från vänster professor Lena Sisula-Tulokas, professor Mika Hemmo, cand.jur. Ellen Eftestøl-Wilhelmsson, professor Lars Gorton, respondenten själv, fru Christina Andersson Gorton, professor Thomas Wilhelmsson, professor Ann-Marie Ivars och professor emeritus Edward Andersson.
	Vänster ända av honnörsbordet: Institutionens prefekt, professor Jarno Tepora och professor Lena Sisula-Tulokas.
Gästerna väntar på huvudrätten. Vid bordet sitter släktingar samt min gudson Johan med föräldrar.
	Yngre kolleger samt vänner syns här på bilden.
Släktingar sitter vid bordet till vänster, kolleger och vänner vid bordet till höger.
	Kolleger sitter och väntar på huvudrätten.
I detta bord hade jag placerat resten av släkten.
	Också här väntas det tåligt på huvudrätten.
Maten smakar. Från vänster professor Lars Gorton, respondenten själv, fru Christina Andersson Gorton, professor Thomas Wilhelmsson, professor Ann-Marie Ivars och professor emeritus Edward Andersson.
	Kollegerna var placerade huvudsakligen i åtta personers bord.
Huvudrätten avnjuts här främst av kolleger från institutionen.
	Gästerna ser ut att trivas.
Här är högsta domstolen, statsrådets translatorsbyrå, bankinspektionen och två universitet representerade.
	Honnörsbordet.
Duellen mellan respondenten och hans opponent tycks fortsätta.
	Också släktingarna har fått varmrätten.
Även betjäningen fungerade bra.
	Respondentens nöjda mamma.
Gästerna brukar med spänning vänta på respondentens tacktal. Akademisk tradition påbjuder att alla de som respondenten nämner i sitt tal skall hålla tal.
	Opponenten, professor Lars Gorton, till vars ära disputationsmiddagen ordnas, fick det första omnämnandet i respondentens tacktal, varför opponentens tal stod först i ordningen efter respondentens tal. Lars fungerade även som förhandsgranskare av min avhandling.
Min handledare, professor Thomas Wilhelmsson, stod sedan i turen som talare.
	Professor Mika Hemmo talade i egenskap av både andre förhandsgranskare och prodekanus för juridiska fakulteten.
Professor Lena Sisula-Tulokas hade gett kommentarer på manuskript och blev därför omnämnd.
	Min närmaste kollega, tf. överassistent Frey Nybergh har sedan 1987 varit min "parhäst" på institutionens "översättningsservice".
Prefekten för institutionen för privaträtt, professor Jarno Tepora sällade sig till talarna.
	Han överräckte en "hopskramlad" gåva, dvs. ett presentkort till Bukowskis.
Professor Ann-Marie Ivars var den sista i honnörsbordet som talade.
	Pappa höll en släkthistorisk betraktelse.
Gudfar och farbror Gunnar avslutade sitt tal med en låt på munspel.
	Efter efterrätten uppträdde mezzosopran Johanna Fernholm med sin pianist Joanna Broman.
Efter kaffet överraskade tre bröder Bärlund opponenten med en visa från Skåne.
	Farbror Gunnar, farbror Henrik, farbror Ole, min pappa och faster Inger tillsammans med opponenten Lars.
Två disputerade kusiner. Kvällen började lida mot sitt slut.

Dagen efter

Det är alltid trevligt om också massmedia uppmärksammar den prestation som en doktorsavhandling innebär. Jag hade förmånen att Hufvudstadsbladet intresserade sig för min avhandling och skickade både reporter och fotograf för att intervjua mig. Artikeln, som blev relativt personlig, publicerades i HBL söndagen den 14 april.

Annan publicitet

Juristförbundets tidning Juristnytt har haft som tradition att intervjua dem som disputerat. Hösten 2002 blev jag kontaktad från tidningen och ställde upp för en intervju. Intervjun publicerades i Juristnytt 8/2002 i början av december 2002.

Epilog

Ärligt talat var det en helt fantastisk och enastående upplevelse att disputera för att inte tala om att skriva en doktorsavhandling. Jag är verkligen glad och stolt över att traditionen med en festlig disputation fortfarande lever kvar vid våra universitet i Finland. En disputation är således något som jag varmt kan rekommendera! Doktorshatten och doktorsvärjan är ett trevligt mål att eftersträva! 

6.12.2002

Till min hemsida