Det grekiska arvet

I Europa har man ofta härlett sin kulturella härkomst till den antika grekiska kulturen. Även om den grekiska kulturens stora inflytande inte kan förnekas, kan man hävda att det grekiska arvet i Västerlandets självförståelse fått en mytisk roll. Man kunde tala om en västerländsk ursprungsmyt där antikens Grekland utgör ett förlorat paradis. Denna ursprungsmyt kan skönjas ur många verk i kulturhistoria, europeisk historia och världshistoria. Under 1800-talet ville många nationalistiskt orienterade historiker betrakta det egna landet som ett nytt Hellas.

Den grekiska mytologin intar en central position i den västerländska litterära traditionen, men även den rationalistiska traditionen, som står för skepticism mot historisk kunskap och berättelser i allmänhet, har sina rötter i den antika grekiska kulturen. Speciellt Platon representerar en rationalistisk kunskapsyn enligt vilken kunskap är det samma som säker kunskap, medan studier i det förflutna endast står för "åsikter".

Vetenskapen historia har, liksom flera andra vetenskapliga discipliner, sitt ursprung i Grekland, eller åtminstone i den Grekiska civilisationen. (Den grekiska kultursfären omfatta ett mycket större område än dagens Grekland.) Herodotus anses vara den första historikern. Själva ordet 'historia', som på klassisk grekiska betyder undersökning, härstammar från hans verk Historia.

Herodotus historieskrivnig är humanistisk eller människocentrerad i kontrast till judarnas teocentriska (Gudcentrerade) historia. Denna humanism är kännetecknande för den grekiska kulturen. De grekiska gudarna åtnjöt inte någon högre respekt. Gudarna hade brister och svagheter liksom människorna själva.

Man brukar göra en distinktion mellan hellensk och hellenistisk kultur eller tidsålder. Den hellenska kulturen står för den grekiska kulturen före Alexander den stores rike, medan den hellenistiska kulturen står för kulturen efter Alexanders erövringar. Där Aten kan betraktas som den helenska kulturens centrum, var Alexandria, som Alexander grundade i Egypten, den hellenistiska kulturens centrum.

Med den hellenistiska tiden förstår man ibland tiden från Alexander fram till romarnas erövring av Grekland, ibland inbegriper man även den romerska tiden. Grekiskan förblev världsspåket i den östra delarna av Romarriket, där latinet var det allmänna språket i den västra delen. Det östromerska riket, som överlevde det västromerska riket, var ett grekiskt imperium, om än samtidigt "romerskt". Där den romerk-katolska kyrkan har förvaltat det latinska arvet, har den grexisk-ortodoxa kyrkan förvaltat det grekiska arvet.

Redan före Kristi födelse kom judendomen i kontakt med den grekiska kulturen och den grekiska filosofin. I Alexandria översattes Gamla testamentet till grekiska. Den grekiska kulturen kom även att forma den kristna urkyrkan. Nya testamentet är ursprungligen författat på grekiska. Inflytandet från grekiskt tänkande är speciellt påtagligt i Johannes evangelium.

Den hellenska tidsåldern kännetecknas av statsstater och lojalitet mot staten. Den hellenistiska tidsåldern karakteriseras av kosmopolitiskt tänkande, som skapade förutsättningar för det romerska riket. Den hellenistiska kosmopolitiska kulturen kom även att sätta spår i sättet att skriva historia. Någon egentlig världshistoria gav den hellenistiska kultutren dock inte upphov till. Idén om en världshistoria, eller en för mänskligheten gemensam historia, kom först med kristendomen.

Man kan tala om ytterligare en tredje grekisk tid: den bysantiska. Konstantin, som var den första kristna kejsaren, gjorde år 330 Bysantium (dagens Instambul) till Romarrikets nya huvudstad. Staden döptes om till Konstantinopel. Senare delades riket i ett västra latinskt och ett östra grekiskt imperium. Bysans betraktades som det andra Rom. Där Petrus betraktas som den första första biskopen i Rom, d.v.s. den första påven och biskopen i Rom således har ärft Petri stol och himmelrikets nycklar, har Petrus äldre bror, Andreas, "den första kallade" ansetts ha grundat biskopssetet i Konstantinopel. Det östromerska riket överlevde i princip tills turkarna intog staden Bysans år 1453. Efter Bysans fall gjorde först Kiev och senare Moskva anspråk på att ha övertagit Bysans roll. Moskva har rentav betraktats som "det tredje Rom" och den ryska tsaren som Ceacars efterträdare. Sankt Andreas är Rysslands skyddshelgon.

Att fundera på

Varför har just den grekiska mytologin haft ett så stort inflytande på europeisk litteratur och de europeiska språkens vokabulär?
Vad kan den grekiska mytologin berätta om den antika grekiska kulturen?
Varför har man i modern tid idealiserad de gamla grekerna?

Respons
deadline 16.10

Startsida