Ralf Wadenström (2000)
Metaforer förskönar tal och skrift. Om metaforerna lämnas bort från en text, kan den bli olidligt torr och prosaisk. Men metaforer har inte bara estetisk betydelse: metaforer är ofta nödvändiga för att uttrycka fenomen som ännu saknar etablerade begrepp eller som är allt för komplicerade eller abstrakta för att (för ett visst syfte eller för en viss publik) beskrivas i bokstavliga termer. När metaforen förenklar ett fenomen lyfter den emellertid fram en sida eller aspekt medan den undanskymmer en annan. Metaforen hjälper betraktaren att se ett fenomen ur ett visst perspektiv på bekostnad av andra synvinklar. Hur sant är det inte att livet är en teater! Men använt i fel sammanhang kan denna metafor vara djupt kränkande. I sorgens och nödens stund är livet ingen teater.
För att förstå eller få grepp om någonting nytt, okänt, komplicerat eller abstrakt lånar vi modeller från redan kända och mera påtagliga ting. När rymdskeppet var en nyhet föreställde man sig det som ett skepp för rymdfärder, liksom luftskeppet hade varit ett skepp för färder i luften. På ett liknande sätt förstår man idag datavirus som virus som smittar. I framtiden kommer man kanske tvärtom att föreställa sig organiska virus som programvara, som man bör skydda sig mot med (organiska) antivirusprogram. När det gäller skepp kunde man hävda att omfånget av begreppet skepp har utvidgats, men vad virus beträffar är det uppenbart att det, trots det gemensamma namnet, handlar om två helt skilda begrepp, som förenas av en analogi.
Man gör ibland en distinktion mellan metafor och liknelse, liksom mellan å ena sidan egentlig metaforer och å andra sidan metonymi, synekdoke och ironi. Det är dock inte alltid klart huruvida en metafor är en egentlig metafor eller inte. Med metafor skall jag här förstå metafor i en vid bemärkelsen. Lika väl kan det vara på sin plats att här definiera vissa begrepp. Med metonymi förstår jag ersättande av ett ord med namnet av ett annat nära associerat ting: man säger att man läser Kafka när man läser litteratur skriven av Kafka; man talar om Vita huset när man syftar på Förenta staternas president. Med synekdoke, som ibland tolkas som en variant av metonymi, förstår jag ersättande av namnet på det åsyftade tinget med namnet på en del av detta ting: femton huvuden för femton personer; smör på brödet för välstånd.
Ett uttryck kan ibland tolkas så väl som en egentlig metafor som som en metonymi. Exempel är lätta att hitta ur det vulgära språkbruket. En egentlig metafor kan även på ett annat plan användas som en metonymi eller en synekdoke. När man talar om Heliga Stolen låter man påvestolen representera hela påvedömet, men stolen är i sin tur en metafor. När man talar om Berlinmurens fall, syftar man sällan på ett konkret störtande av Berlinmuren, utan en enskild detalj, det konkreta störtandet av muren, utgör en synekdoke för en större process. Samtidigt fungerar Berlinmurens fall som en metafor som bildligt beskriver Tysklands och hela Europas förening.
Efter president Kekkonens sjukpensionering publicerades en bok med titeln "Tamminiemen pesänjakajat" (Ekuddens bodelare). Här är pesänjakajat en egentlig metafor, medan "Ekudden" (presidentens hem) är en metonymi. I sin helhet är uttrycket dock entydigt metaforiskt. Man talade tidigare om axeln Paris-Bonn. Här är axeln en metafor, om än kanske en död sådan. Men även Paris och Bonn är metaforer, eller delar av en metafor, samtidigt som de i egenskap av metonymier representerar respektive regering eller centralmakt. Det är inte självklart att namnet på en huvudstad står för landets regeringsmakt: åtminstone utanför Italien står "Rom" först och främst för påven och den katolska kyrkan, liksom "Bryssel" utanför Belgien står för Europeiska unionen och dess organ, av vilka inte alla är lokaliserade i Bryssel.
En (natur)vetenskaplig text förväntas i regel använda sig av precisa och väldefinierade termer. Metaforer är därför bannlysta. Lika väl är många exakta naturvetenskapliga begrepp ursprungligen myntade som metaforer. När uttrycken etablerats har de blivit prosaiska begrepp, döda metaforer, som inte längre förknippas med uttryckets bokstavliga innebörd. Metaforer är dock inte alltid så döda som de kan förefalla.
Vi kan ta svarta hål som ett exempel. Ett svart hål är inte bokstavligen ett hål, vilket knappast någon fysiker heller föreställer sig. Men bland lekmän finns det många som uppfattar ett svart hål just med det bokstavliga hålet som modell. Att det svarta hålet kallas "svart hål" och inte t.ex. "kosmisk implosion" har ingen större betydelse för fysikern, men för lekmannen och science fiction författaren kan det ha en avgörande betydelse för förståelsen av vad ett svart hål är. Man kan tillägga att översättningen av black hole till hål istället för håla eller grop ytterligare kan påverka föreställningen av svarta hål. Lika väl torde uttrycket 'svart hål' i egenskap av en metafor vara oförargligt.
I fysiken är det inte alltid klart om det handlar om en metafor eller bara en analogi när vi nämner två helt skilda men strukturellt likformiga ting med samma namn. Utan den gemensamma formen med mera konkreta ting och fenomen skulle det mången gång vara mycket svårt att gestalta fysikens värld. Fysiken har lånat många benämningar från andra områden och de flesta benämningar är allt annat än slumpmässigt valda. Men fysikens uttryck har i sin tur lånats till andra områden. Ironiskt nog har inte alla humanister - och inte alla fysiker heller för den delen - insett att det här oftast handlar om metaforer och på sin höjd analogier. När en fysikalisk benämning används i överförd bemärkelse på ett annat område hjälper erfarenheterna från fysiken oss att förstå ett fenomen utanför fysikens värld, men fysiken kan i sin tur ha lånat namnet från ett icke-fysiskt likformigt fenomen.
I fysikundervisningen kan döda metaforer upplivas av rent pedagogiska skäl. När eleven eller studenten lär sig någonting nytt förstår han begreppet först som en metafor. När han blivit bekant med fenomenet blir metaforen även för honom en död metafor. I undervisningen kan läraren även använda sig av liknelser och metaforer som inte föreslås av fenomenets namn. När fysikläraren jämför kraften mellan positivt och negativt laddade partiklar med attraktionen mellan man och kvinna hjälper han eleverna att gestalta det fysikaliska fenomenet, men samtidigt ger han dem en modell för människans (normala) sexuella orientering.
En dominant bild eller tankemodell som lånats från naturvetenskapen till ekonomin är "det naturliga urvalet". Darwins teori om arternas evolution hjälper oss på ett överfört plan att gestalta den fria ekonomins mekanismer - vare sig vi härigenom får en riktig eller felaktig bild av marknaden. Ändå torde Charles Darwin själv ha fått inspirationen till sin teori om arternas utveckling från samtida liberala ekonomiska teorier. Det är inte alltid så lätt att säga vad som kom före, ägget eller hönan.
Inom de humanistiska vetenskaperna och inte minst inom historia använder man levande metaforer även i facklitteratur. De fenomen som historieskrivningen redogör för är så komplexa att tolkningen med nödvändighet kräver förenklingar. Förenklar är just vad metaforer gör. Och därför att de förenklar är metaforer mycket användbara även då det gäller att tolka det förflutna enligt bestämda intressen eller politiska teorier. Till skillnad från naturvetenskapliga metaforer är historievetenskapliga metaforer inte helt oskyldiga.
Än allmännare och uppenbara än inom historievetenskapen är metaforerna inom religion och politik. Religiösa människor uppfattar kanske inte metaforerna som metaforer, men det religiösa språket är svårt att föreställa sig utan ett bildspråk. Att vara religiös innebär med nödvändighet att leva med eller av metaforer. Valet av bilder kan även ha betydelse för samfundets organisering liksom för det religiösa livet. Tolkar man prästen som en "far" kan det vara svårare att acceptera kvinnliga präster än om man tolkar prästen som en "äldste", "herde" eller en "tjänare". Huruvida Gud är en far, krigshärarnas herre eller en höna som samlar kycklingarna under sina vingar har likaledes betydelse för Gudsrelationen. Det religiösa språkets metaforer är så till vida oskyldiga att den religiösa ledaren eller åtminstone den religiösa individen sällan skapar eller väljer metaforer för att uppnå vissa syften. Metaforerna är färdigt givna. HERREN förblir "min herde", även i en tid då urbana ungdomar knappt vet vad en bokstavlig herde är.
Till skillnad från de religiösa metaforerna är de politiska metaforerna ofta medvetet valda så att de stöder vissa intressen. När Finland skulle ta ställning till ett eventuellt medlemskap i Europeiska unionen handlade diskussionen om huruvida det skulle komma flera tåg, ifall man missade det aktuella tåget, och huruvida Finland i så fall skulle få resa i första eller andra klass. Att resa i samma klass som f.d. öststater hade inte varit angenämt. Metaforen ifrågasatte inte överhuvudtaget att det var önskvärt att komma fram till "Bryssel". (Här var naturligtvis även Bryssel en metafor och kanske en metonymi.)
Under Sovjetunionens tid gällde det för Finland och finska politiker att upprätthålla goda relationer till "Moskva". Genom att använda denna metonymi undvek man att specificera vem exakt som man ville vara till lags. - Kanske "Moskva" någon gång t.o.m. stod för president Kekkonen. Genom att använda Moskva-metaforen undvek man dessutom att ta ställning till vem som egentligen hade makten i Sovjetunionen.
Under den senaste tiden har man talat om presidentvalet i Finland i termer av ett spel. I sig är spelet en gammal metafor för beskrivning av politik och politiskt agerande. När man har jämfört valet med kortspel och hästkapplöpningar har det varit uppenbart att det har handlat om metaforer, men i användande av benämningen presidenttipeli (presidentspelet) har det de senaste åren inte alltid längre varit uppenbart att spelet blott är ett spel i en överförd bemärkelse.
Ett spel behöver inte alltid vara antingen bokstavligt eller bildligt. Jämförelsevis är en söt flicka, åtminstone på svenska, söt både i en bokstavlig och överförd bemärkelse. Det är uppenbart att det finns en bildlig likhet mellan en söt flicka och ett sött bär, men båda kan sinsemellan samtidigt vara både bokstavligen och bildligt söta. Ett liknande förhållande har vi mellan datavirus och organiska virus. Det finns många liknande exempel, men de är ofta bundna till ett visst språk. I olika språk kan begrepp ha sitt ursprung i helt skilda metaforer. Att byta från ett språk till ett annat kan därför ibland betyda att byta från ett metaforsystem till ett annat.
När det gäller virus är det uppenbart att de två typerna av virus hör till helt skilda klasser eller kategorier. Det samma kan inte med säkerhet sägas om olika slag av makt (power). För en fysiker kan det förefalla som om fysisk energi, kraft (force) och effekt (power) är väsensskilda från andra slag av energi, kraft respektive effekt, men sett ur ett icke-fysiskt perspektiv behöver det inte vara så. Vad är det som säger att växelverkan mellan partiklar är väsensskild från social eller politisk växelverkan? Huruvida fysisk kraft och mental kraft hör till absolut olika kategorier beror på det språkspel i vilket ordet 'kraft' används.
Medlemmarna i en klass behöver inte förenas av en för alla gemensam egenskap, utan istället kan de sammanbindas av ett nätverk av familjelikheter och analogier. Ludwig Wittgenstein, som introducerade begreppet 'familjelikhet', nämner just spel som ett exempel på hur familjelikheter kan hålla ihop ett begrepp. Genom att presidentvalet konsekvent jämförs med spel, har man allt mera börjat uppfatta valet som ett bokstavligt spel, vilket har drastiska följder för demokratin. Demokratin blir ett röstningsspel, eller ännu värre, en game show. Spelet är inte längre blott en metafor, utan det har blivit ett dominerande paradigm.
Liksom inom politiken är metaforerna allmänna inom ekonomi. Ekonomiska fenomen är ofta mycket komplicerade och ekonomiska begrepp saknar ofta exakta definitioner. Vad är överhettning, kasinoekonomi och ekonomisk bubbla om inte metaforer? Dessa metaforer gör abstrakta och komplexa ekonomiska fenomen begripliga för lekmannen, men de har även en moralisk dimension, som direkt påverkar den ekonomiska politiken. I detta fall är det lätt att se nyttan av metaforerna. Men när politiker och journalister medvetet väljer metaforer, för att ge önskade "signaler" eller för att påverka opinionen i en viss riktning, har metaforerna förlorat sin oskuld.