Ralf Wadenström (1999)

McLuhans relevans för förståelse av nymedia

Det var på 1960-talet som mediafilosofen Marshall McLuhan (1911-1980) myntade uttrycket 'global by' (The Gutenberg Galaxy, 1962). Medan tryckpressen "och det tryckta ordets kultur" gett upphov till nationalism och distinkta nationalstater, skulle de elektroniska medierna och den "elektriska" eller "simultana" kultur enenligt McLuhan  förena mänskligheten innanför en enda "värld av samtidiga händelser". Sedan 60-talet har globaliseringen framskridit långt, speciellt på det ekonomiska planet. Om världen inte har blivit en global by, så har den åtminstone blivit en global marknad. Den globala byn är en metafor, som inte kan bevisas vara vare sig sann eller falsk, men frågan om huruvida världen har blivit en global by har debatterats ännu på 1990-talet.

Globaliseringen är i högsta grad ett resultat av informationstekniken och de elektroniska medierna, vars revolutionerande följder McLuhan uppmärksammade. Trots att globaliseringen medfört många internationella standard och trots att världen över samma information i realtid är tillgänglig via Internet och satelitkanaler, har globaliseringen dock inte förenat mänskligheten innanför en gemensam (världs)historia. Tvärtom är globaliseringen en betingelse för den postmodernas kulturen och de "stora" universalistiska berättelsernas upplösning. McLuhan hävdade emellertid själv att den "globala byn" inte betyder att världen blir mera homogen, eftersom de elektroniska medierna inte centraliserar, utan decentraliserar.

McLuhan var en oerhört kreativ tänkare, men hans författarskap är av varierande kvalitet. Han formulerade sina idéer i populära former och drog sig inte för vågade hypoteser och långtgående generaliseringar. Fastän McLuhan har betecknats som mediafilosof, var han inte filosof i en snäv akademisk bemärkelse. De uppenbara svagheterna i McLuhans mediafilosofi hindrar dock inte honom från att ha varit en föregångare, som haft stort inflytande på eftervärlden. Utan att själv använda sig av benämningen 'postmodern', lade han bl.a. grunden till den postmoderna kulturfilosofin och teorierna om den postmoderna kulturen.

Vid sidan av idén att världen blivit en "global by" är McLuhan känd för tesen (och överdriften) "mediet är budskapet" (The Medium is the Message, 1967). McLuhan lät förstå att budskapet formas av mediets tekniska villkor, men han påvisade även att medierna skapar, vad man idag kunde kalla, metaforsystem eller paradigm för förståelsen av budskapet. Tryckpressens revolutionerade världen inte bara genom sina tekniska förtjänster, utan även genom att fungera som en bild eller modell för tanken. Tryckpressen blev ett dominerande paradigm. På liknande sätt revolutionerar nu, enligt McLuhan, de elektroniska medierna vår värld. Genom att elektroniska medier förmedlar nyheter i realtid förbättras inte bara tillgången på information, utan även själva budskapet förändras. Och därmed förändras hela världen.

McLuhan konverterade i unga år till den romersk-katolska tron, vilket torde ha ett samband med hans kritiska syn på tryckpressen och hans optimism när det gäller de elektroniska mediernas förutsättningar att befria oss från "gutenberggalaxen", d.v.s. en värld som formats av tryckpressen. Genom den lutherska reformationen kom det svenska riket - i finländska historieböcker även kallat Sverige-Finland - att präglas av boktryckarkonsten. Lutherdomen och det tryckta ordet blev ett redskap för integrering och centralisering av riket. På 1800-talet blev pressen en synnerligen central samhällsfaktor i så väl Finland som Sverige och är det fortfarande. De två länderna är sällsynt goda bevis för McLuhans teorier om tryckpressens betydelse för uppkomsten av distinkta, homogena och centraliserade nationalstater.

Även om historien bestyrker McLuhans teorier om det tryckta ordets centraliserande och homogeniserande verkan, är det inte en självklarhet att de elektriska eller elektroniska medierna har en motsatt verkan. McLuhan levde allt för tidigt för att med säkerhet kunna förutsäga följderna av de elektroniska medierna. I själva verket föreföll TV och radio ännu på 1970-talet i så väl Finland som Sverige bidraga till den centraliseringsprocess som fick sin början under reformationen. Sedan sjuttiotalet har emellertid den statliga rundradiomonopolen upphävts. De statliga rundradiobolagen har fått konkurrens från multinationella mediabolag. De nationella kanalerna har fått konkurrens från både internationella och lokala kanaler. Det nationella standardspråket har fått konkurrens från så väl engelskan som lokala slangspråk och dialekter.

Först på 1990-talet har interaktiva medier, Internet och mobil telefoni, börjat konkurrera med traditionella (mass)medier. Internet och mobil telefoni, som nu står inför en integration, torde i ännu högre grad än TV och radio ha en decentraliserande verkan. De av kyrkan, staten, det vetenskapliga samfundet och olika redaktioner valda, redigerade och auktoriserade texterna hotas att drunkna i ett kaotiskt informationshav. Platsen och det geografiska avståndet, som haft betydelse för distributionen av det tryckta ordet, förlorar i betydelse. Och just här har går Finland och Sverige i spetsen för utvecklingen. Om McLuhan har rätt även när det gäller de elektroniska mediernas verkan, medför utvecklingen förutom tekniska och ekonomiska även väsentliga sociala, politiska och kulturella följder.

W