Medan myter är fiktiva förväntas historia redogöra för verkligheten. Skillnaden mellan myt och historia är dock inte alltid skarp. Tolkningar av historien tar sig ofta mytiska drag, medan myter kan baserar sig på historiska erfarenheter. I den västerlänska kulturen har historia och historiefilosofi ofta spelat en roll som motsvarar den roll myter haft i andra kulturer.
Partikulära berättelser relateras i regel direkt eller indirekt till mera allmänna, "större" berättelser. Även i vår samtid, som kännetecknas av en misstro mot "stora berättelser", står partikulära berättelser i ett beroendeförhållande till mera generella berättelser. I det multikulturella samhället anknyter dock olika folkgrupper sina berättelser till olika myter eller olika perspektiv på historien.
I västerlandet har förhållandet till historia och berättelser varit motstridigt. Den västerländska framtidstron, är svår att föreställa sig utan den kristna frälsningshistorien eller sekulariserade varianter av frälsningshistorien. Å andra sidan har den rationalistiska traditionen förhållit sig skeptisk till berättelser i allmänhet och historia i synnerhet. Olika inställningar till berättelser och historia karakteriserar olika ideologiska strömningar och epoker i den västerländska kulturhistorien.
I kursen "Myter och historia" behandlas Europas mytologiska och filosofihistoriska arv ur ett idé- och begreppshistoriskt perspektiv. Vi följer de bibliska berättelsernas väg från sakrala till profana berättelser. Viktiga kulturhistoriska epoker så som renässansen, upplysningstiden och romantiken behandlas ur berättelsernas och historieskrivningens synvinkel. Dessutom uppmärksammas (de stora) berättelsernas påstådda kris och mediernas roll i denna kris. Avsikten är även att analysera olika begrepp så som "myt", "historiefilosofi" och "stor berättelse".