Liknelse

I Nya testamentet berättar Jesus liknelser, berättelser med bildlig tillämpning. Jesu "liknelser" är parabler (på engelska parable), berättelser som baserar sig på liknelser (på engelska simile) eller metaforer. Parabler tolkas även, i likhet med allegorier, som förlängda metaforer (eller liknelser). I liknelsen om det förlorade fåret (Matt 18:12-14) tolkar Jesus själv sin berättelse: vår "himmelske fader" är så som mannen som hade hundra får men ändå gav sig ut för att leta efter ett enda bortkommet. Samma trop eller bildliga uttryck kan förekomma som både liknelse och metafor. När Jesus säger att himmelriket är som en surdeg (Matt 13:33) är uttrycket surdeg en liknelse (simile). När Jesus varnar sina lärjungar för "fariseernas och saddukeernas surdeg" (Matt 16:6) är uttrycket surdeg däremot en metafor. Således missförstår lärjungarna Jesus och tolkar benämningen surdeg bokstavligt. De förstår inte att Jesus med "surdeg" syftar på fariseernas och saddukeernas lära. Enligt evangelisten Matteus invänder lärjungarna sålunda att de "inte hade tagit med sig något bröd".

Där Aristoteles betraktade liknelsen som en potentiell metafor (eller en metafor med ett förklarande "liksom") tenderade Cicero (106-43 f.Kr.) att betrakta metaforen som en potentiell liknelse (en liknelse utan ett förklarande "liksom"). Denna uppfattning har länge präglat rådande teorier om metaforer. Metaforer har alltså betraktats som förkortade liknelser. Långt ifrån alla metaforer går dock att omformas till liknelser.

Redan Aristoteles skiljde mellan liknelse och (egentlig) metafor. Det är de förklarande orden i liknelsen som gör skillnaden. Säger man "min älskling, du är en ros" är det bildliga uttrycket ros en egentlig metafor, men om man så som i den kända sången sjunger "min älskling, du är som en ros" är benämningen ros strängt taget en liknelse. Fördelen med liknelser är att de inte så lätt missförstås, så att de tolkas bokstavligt. Med liknelser kan man dock inte benämna någon eller något. Man kan tilltala en människa "du, min ros" men inte "du, som är som en ros".

De förklarande orden som gör (en potentiell) metafor till en liknelse behöver inte stå i direkt anslutning till det bildliga uttrycket. I poesi kan liknelser vara mycket komplexa. I psalmen "Likt vårdagssol i morgonglöd" heter det att Jesus gick fram "ur natt och död" likt "vårdagssol i morgonglöd". Redan det inledande ordet antyder att vi här har en liknelse, men i denna liknelse är uttrycken morgonglöd och natt och död i sin tur metaforer. Vårpsalmen fortsätter med det hoppfulla löftet att det "efter vinter kommer vår, också i andens rike" (så länge "världen står"). Tillägget "också i andens rike" gör eventuellt satsen "efter vinter kommer vår" till en liknelse, men även om betydelsen därmed uttalat flyttas till ett nytt område, "andens rike", säges det inte direkt ut att det är "natt och död" som liknas vid vinter. Vad våren står för säges överhuvudtaget inte, men psalmsångaren torde förväntas förstå att våren här står för uppståndelse och liv. Då uttrycket död inte bara behöver stå för en bokstavlig död och natt säkert inte bara står för natt i bokstavlig bemärkelse, kan man ytterligare förvänta sig att liv (som enligt den andra versen övervann döden) inte endast står för liv i vanlig, bokstavlig bemärkelse, utan speciellt för ett andligt liv eller liv i andlig bemärkelse.


Startsida

  http://www.wadenstrom.net/metafor    ralf.wadenstrom@helsinki.fi