Ralf Wadenström (2001)
Trots de dramatiska kursfall som internetföretag och hela IT-branschen har utsatts för under de senaste två åren är IT fortfarande trendigt. När IT-bubblan sprack tog hypen kring dotcom-bolagen och den "nya ekonomin" snabbt slut, men IT har i sig förblivit cool.
Informationstekniken är en viktig faktor i den unga generationens livsstil. Samtidigt bidrar informationstekniken till att vidga generationsklyftan. För oss över 30 är Playstation och MP3 inga självklarheter. Många har ingen erfarenhet av att surfa på nätet, medan andra satsat tid och pengar på kurser i IT för att inte känna sig gamla. Bristande kunskaper i den nya informationstekniken är i IT-samhället ett säkrare ålderdomstecken än rynkor och gråa hår. För den som vill vara ungdomlig och hipp räcker det inte längre med jeans och rullskridskor.
Det allmänna pratet om IT och IT-samhället handlar mycket om retorik. Det gäller att visa att man hänger med i svängarna. Ingenting är mera förlegat än att (mentalt) leva kvar i industrisamhället. IT-samhället är egentligen bara ett annat namn för informationssamhället, men benämningen IT-samhället är nyare och trendigare än informationssamhället. Man kunde kanske säga att IT-samhället är ett sentida informationssamhälle, som kännetecknas av internet, digitalisering och mobila terminaler (mobiltelefoner). Något etablerat sociologiskt begrepp är 'IT-samhället' inte, men det är kanske det begrepp som bäst fångar tidsandan just nu.
Förkortningen IT kommer från engelskans information technology, som till svenska bäst översätts till informationsteknik. Ofta talar man även om informationsteknologi. IT är dock mera än en förkortning av informationsteknik eller -teknologi. Det visar faktumet att man även stöter på de något ologiska benämningarna IT-teknik och IT-teknologi. Benämningen IT har delvis även ersatt benämningen (automatisk) databehandling. I skolornas läseordningar har ADB bytts ut mot IT och före detta lärare i ADB har blivit IT-lärare. Förkortningen IT är på engelska även mycket användbar i ordlekar, där förkortningen anspelar på pronomen it.
Det säges att vi lever i informationssamhället, men samtidigt är informationssamhället eller IT-samhället någonting som hägrar framför oss. Informationssamhället är snarare en trend än en bestämd samhällstyp. Jämfört med framtidens informationssamhälle förtjänar dagens samhälle enligt mångas mening inte ens att kallas informationssamhälle. Samma personer som i ett sammanhang säger att vi lever i ett informationssamhälle kan i ett annat sammanhang säga att vi först är på väg in i informationssamhället. Informationssamhället är både en vision och en realitet.
Informationssamhället är förutom en samhällstyp och en framtidsvision även en socialhistorisk tidsålder, som karakteriseras av en viss samhällstyp eller en bestämd produktionsmetod. Benämningen informationssamhället kunde ofta bytas ut mot informationsåldern ett lika så högst diffust begrepp. Det är synnerligen vanskligt att slå fast när informationsåldern börjar eller när vi gått in i informationssamhället. Åtminstone varierar tidpunkten för intåget i informationssamhället från land till land och från region till region.
En möjlig definition på informationssamhället är den samhällstyp som efterträder industrisamhället, som i sin tur efterträdde det agrara samhället. Trots att en del av den industriella produktionen helt automatiserats eller flyttats från de traditionella industriländerna till lågkostnadsländer, har fabrikerna emellertid inte helt försvunnit. Det har för den delen inte heller jordbruket gjort. Däremot finns idag den högsta lönsamheten och de största vinsterna att söka på andra områden än inom den traditionella industrin. Om majoriteten av arbetstagarna i ett land är industriarbetare är det idag inte längre ett tecken på ekonomiskt välstånd. För att ett land, en stad eller ett företag skall klara sig väl i den internationella konkurrensen gäller det att satsa på högteknologi, service eller innehållsproduktion. Den traditionella industrin eller "skortensindustrin", som den föraktfullt kallats av förespråkare för den nya ekonomin, ger inte längre tillräcklig avkastning eller förhoppningar om hög avkastning i framtiden. Åtminstone inte så länge det är högkonjunktur. I stora delar av världen finns det dock inte några andra val än satsning på industriell produktion. Och där lönenivån är låg kan den traditionella industrin trots allt vara lönsam.
En som mot alla odds vågat slå fast när informationssamhället började är framtidsforskaren John Naisbitt. I Megatrends från 1982 säger Naisbitt att informationssamhället har sin början åren 1956 då i "Amerika" antalet arbetstagare inom informationssektorn för första gången översteg antalet arbetstagare inom produktionen av varor och 1957 då "ryssarna" sköt upp Sputnik, vilket betydde den globala satellitkommunikationens början. Ur ett historiefilosofiskt perspektiv är Naisbitts tidsbestämning synnerligen problematisk. Åtminstone finns det inget direkt samband mellan de två epokgörande händelserna, fastän de råkade infalla nästan samtidigt. Valet av åren 1956 - 57 torde vara ämnat att understryka två för Naisbitt viktiga fakta: för det första att den globala kommunikationen (med hjälp av satelliter) är essentiell för informationssamhället och för det andra att amerikanerna hann öppna porten till informationssamhället före ryssarna. Årtalet 1956 hänger helt på hur man definierar begreppen informationssektorn och produktionen av varor.
Naisbitt var inte den första författaren som uppmärksammade informationens centrala roll i det samtida samhället. Redan år 1964 skrev Marshall McLuhan i Media: Människans utbyggnader att "Allteftersom automationen tar överhand, blir det uppenbart att information är en verklig nyckelprodukt och att materiella varor är klart underordnade informationsförmedlingen." McLuhan säger här även att vi i dag lever i "informationsåldern och kommunikationsåldern". Det är för övrigt karakteristiskt för begreppet 'informationssamhället' att det lanserats av populärvetenskapliga bestsellerförfattare och populärfilosofer snarare än av sociologer och statsvetare.
En annan känd författare som betonat informationens betydelse i det samtida samhället är Jean-François Lyotard, som främst är känd för sin definition av det "postmoderna tillståndet". Strängt taget talar Lyotard i sin berömda bok La condition postmoderne från 1979 inte om ett postmodernt samhälle. Istället talar Lyotard om ett "postindustriellt samhälle" (société postindustrielle) och "datoriserade samhällen" (sociétés informatisées). Benämningen 'postmodern' reserverar Lyotard för den samtida kulturen. Till skillnad från Naisbitt använder Lyotard inte begreppet 'informationssamhälle', men indirekt säger han att det postindustriella samhället är ett informationssamhälle.
Lyotard ger i La ciondition postmoderne två alternativa förklaringar till kunskapens "postmoderna villkor" eller det postmoderna tillståndet: den liberala kapitalismen och teknikens utveckling efter andra världskriget. Tyngdpunkten har på teknikens område förskjutits från handlingarnas mål till deras medel. Så mycket mera säger Lyotard inte direkt om de yttre orsakerna till postmoderniteten. Det torde dock vara uppenbart att Lyotard ser ett samband mellan å ena sidan datoriseringen och det postindustriella samhället och å andra sidan den postmoderna kulturen.
Fredrik Jameson har i Postmodernism, or, The Cultural Logic of Late Capitalism från 1991 tagit fasta på att det är kulturen eller den "kulturella logiken" som är postmodern eller postmodernistisk inte samhället. Samhället är istället "senmodernt" (late modern). Postmodernismen är ett kulturellt uttryck för senkapitalismen (late capitalism), som Jameson även kallar multinational capitalism och media capitalism. Marxisten Jameson betonar i opposition mot Daniel Bells teori om det postindustriella samhället att det nutida samhället inte är ett postindustriellt samhälle. Enligt Jameson är Bells teori om det postindustriella samhället ett (antimarxistiskt) uttryck för en strävan att påvisa att den nya sociala formationen inte längre lyder under kapitalismens lagar, vilken den enligt Jameson fortfarande gör. Vad som förblir oklart är om samhället kan vara ett informationssamhälle även om det inte är ett postindustriellt samhälle.
Fastän Lyotard till skillnad från Jameson betraktar det samtida samhället som postindustriellt, vilket Jameson inte vill medge, stämmer Jamesons förvisning av det postmoderna eller postmodernismen till kulturens sfär överens med Lyotards syn på samhället. För Lyotard är samhället ingen organisk helhet, utan snarare en kybernetisk maskin eller ett kommunikationsnätverk. Därför tror Lyotard inte att en postmodern sönderbrytning av de stora berättelserna medför en upplösning av de sociala banden. Men datoriseringen får däremot följder för kulturen liksom för legitimeringen av vetenskap och politik. Det är här man kan iaktta det "postmoderna tillståndet".
Även om Lyotard skulle ha rätt i att sönderfallet av stora berättelser inte implicerar ett socialt sönderfall, vilket kan betvivlas, innebär informationstekniken och det postmoderna tillstånd som informationstekniken medfört stora förändringar i uppfattningen av världen. Om inte de sociala banden direkt förändras, förändras föreställningen om den sociala gemenskapen. Internet, mobil telefoni och mobil internetuppkoppling betyder inte bara att det fysiska rummet förlorar i betydelse. Av kanske ännu större betydelse är att uppfattningen av det fysiska rummet förändras. För en generation som vuxit upp utan satellit-TV, mobiltelefoner och internet har fysiska avstånd och det fysiska territoriet en given betydelse. För denna generation är det naturligt att identifiera sig med och solidarisera med befolkningen på det egna territoriet. För en yngre mentalt urbaniserad generation, som vuxit upp med nätet och mobiltelefonen som självklarheter, är samhörigheten med ett visst territorium inte lika naturlig.
Den territoriella idén, som den suveräna nationalstaten grundar sig på, är på tillbakagång. Den monetära unionen, passunionen, det europeiska försvarssamarbetet och ett framtida avskaffande av allmän värnplikt kan snabbt ytterligare försvaga territoriets betydelse som dominerande tankekonstruktion. Härav följer risken för tribalisation, att nationalstaten underträngs av urbana - lokala och globala - "stammar". De nya stammarna kan i likhet med nationerna vara föreställda gemenskaper, men det gör dem inte mindre betydelsefulla för individen.
Informationstekniken förändrar världen, men den förändrar även föreställningen av världen. Även detta är en generationsfråga. För oss som är uppvuxna med en äldre teknik behöver inte bilden av världen förändras av den nya informationstekniken, men för dem som för vilka dagens IT är en självklarhet medför IT-samhället lätt en världsbild som är främmande för oss något äldre. Att IT-generationens världsbild kanske är mera tidsenlig gör den dock inte mera sann eller rationell. Tvärtom har vi som är över trettio kanske en mångsidigare och mera realistisk syn på världen, just därför att vi har fått uppleva de stora förändringarna.
Det är inte konstigt om de unga blir lite arroganta. När det gäller undervisning i IT är läraren ofta yngre än eleven. Fastän ungdomar ofta saknar djupare kunskap i hur datorerna fungerar, är de snabba att lära sig använda nya häftiga program och användargränssnitt. Och yngre förstår även att ställa högre krav på teknikens tidsenlighet. Föräldrar ärver ofta datorer och mobiltelefoner av sina ägna barn.
När världen omkring oss förändras får vi som redan hunnit låsa oss vid bestämda tankemodeller och föreställningar om världen problem att orientera oss. Att förstå samtiden är därför kanske mera angeläget för oss än för ungdomar. Ändå är det speciellt ungdomar som skulle behöva fördjupa sig i en samtidsanalys. Dagens samhälle och dagens teknik är inga självklarheter. Lika säkert som det är att vi genomgått stora förändringar de senaste årtiondena är det att vi har stora förändringar framför oss.
Tekniken formar inte bara vår syn på världen, utan den formar även förståelsen av tekniken själv. Ny teknik gestaltar vi med äldre teknik som modell. Vi som är något äldre har sannolikt skrivit på skrivmaskin innan vi använt dator och ordbehandlingsprogram. Vi har en tendens att för säkerhets skull slå på tangenterna på tangentbordet, som om vi ville försäkra oss om att trycksvärtan fastnar på papperet. Texten Caps Lock betyder visserligen låsning av stora bokstäver, men det var ändå med en viss förvåning som jag nyligen upptäckte att tangenten Caps Lock inte påverkar den översta raden på tangentbordet, så som den gjorde på pappas gamla skrivmaskin. Lyckligtvis bygger ikonerna eller symbolerna i dagens grafiska användargränssnitt på traditionell teknik, som även människor födda på 60-talet eller tidigare förstår. En yngre generation associerar knappast på samma sätt som vi till den traditionella teknik som ligger till grund för metaforerna. Vet de ens vad en egentlig mapp eller ett egentligt arkiv är?
Trots att även min hemtelefon numera är en trådlös maskin, som saknar skild lur, lägger och t.o.m. slänger jag fortfarande på luren. Detta gör jag genom att trycka på en knapp med en bild av en lur i vågrätt läge. På motsvarande sätt lyfter jag på luren genom att trycka på en knapp med en bild av en lutande lur. Lurarna skiljer sig från varandra även såtillvida att den ena är grön medan den andra är röd. För en yngre generation torde dessa färger vara viktigare än bilderna av lurar i olika lägen: grönt betyder kör medan rött betyder stopp. På Nokias ungdomstelefoner finns det överhuvudtaget inte längre några skilda knappar för luren av och luren på. Dessa knappar har ersatts med en enda Navi-knapp. Men i min föreställningsvärld är telefonluren fortfarande det dominerande paradigmet.
Så länge en PC (persondator) är en PC och en telefon är en telefon klarar vi oss med våra gamla föreställningar, men när Pc:n och telefonen smälter samman i nya rackerier, så som de redan gjort i Nokias Communicator, är våra gamla modeller hotade. Det är inte längre alltid så lätt att säga vad som är en telefon och vad som är en dator. Man kan här förenklat tala om två ledande trender, en amerikansk och en europeisk: i USA försöker man göra internet mobilt via handdatorer; i Europa försöker man föra internet till mobiltelefonerna. Där dessa två utvecklingstendenser möts har skillnaden mellan (hand)dator och (mobil)telefon upplösts. På ett liknande sätt närmar sig TV-apparaten och bordsdatorn varandra tack vare Dvd-skivan, digitala kanaler och webbläsare för TV. Kvar blir bara olika typer av terminaler.
Det går redan nu att koppla TV:n till telefonuttaget, sända e-postmeddelanden via TV-apparaten och titta på text-TV i telefonen. Digitaliseringen skapar konvergens mellan de olika medierna. I framtiden torde vi inte tala i telefon eller titta på nyheterna i TV. Vi kommer bara att tala och titta på nyheterna utan att fästa någon uppmärksamhet vid kommunikationsmedlet. Internet-TV, interaktiv digital-TV och dekoder (set-top-box) med processor, operativsystem och hårddisk gör att skillnaden mellan att surfa på nätet och se på TV mera handlar om användarens aktivitet och typen av innehåll än om apparaturen. Uppmärksamheten och hela verkligheten förskjuts mot innehållet, som förlorar sitt beroende av specifika yttre ramar. Det virtuella blir verkligt och verkligheten virtuell.
I det framtida IT-samhället kan vi tänkas klara oss utan fysiska banker, butiker, kontor, biografer och skolor. Det mesta kommer i princip att kunna skötas var som helst via mobila terminaler. Men, det kommer att ta tid innan folk vänjer sig, om de överhuvudtaget någonsin kommer att nöja sig med enbart virtuella miljöer. Att besöket i butiken fyller behov, som inga elektroniska handelsplatser kan fylla, har analytikerna nu blivit pinsamt medvetna om.
Hur IT-samhället kommer att utvecklas är svårt att förutspå. Det finns andra än tekniska faktorer som styr och sätter gränser för utvecklingen. Allt som är tekniskt möjligt kommer inte att förverkligas. Det är svårt att säga hur informationstekniken kommer att utvecklas. Kunskap i IT kommer med säkerhet att behövas i det framtida samhället, men ingen vet exakt hurudana kunskaper. I IT-samhället föråldras teknisk kunskap mycket snabbt. Det gäller därför att ständigt uppdatera sina kunskaper.
När Lyotard år 1979 publicerade sin rapport om kunskapens villkor i datoriserade samhällen, den berömda skriften La condition postmoderne, var PC och Internet ännu okända begrepp. Lyotard såg dock redan i detta tidiga skede av informationssamhället en tendens som fortsatt fram till vår tid: Den tekniska och teknologiska utvecklingen har betytt att forskningens inriktning förskjutits från mål till medel. I det datoriserade samhället har kunskapen blivit en handelsvara, vars värde bestäms av dess användbarhet och inte längre av några ideologiska eller filosofiska kriterier. Denna syn på kunskapen måste förr eller senare även synnas i skolundervisningen. Det blir allt svårare att upprätthålla en bestående allmänbildning. Kunskapen fragmenteras, och med kunskapen även samhället.
För tjugo år sedan, ja ännu för tio år sedan, var datorerna i första hand instrument för behandling av data. Idag när datorerna blivit "mediamaskiner" har underhållningen tagit över en stor del av hårddiskarna och nätet. Informationen är ofta mera underhållande än informativ. Det är inte för nyttans, utan snarare för nöjes skull som vi skaffar datorer med högre prestanda. Det är främst datorspelen som kräver större minne och högre klockfrekvenser.
I Sverige har regeringen bestämt att alla (varje hushåll) skall ha tillgång till bredband, närmare bestämt minst fem megabit per sekund i båda riktningarna. I informationsåldern och nätverksekonomins tidevarv förutsätter konkurrenskraften en tidsenlig infrastruktur. Där industrisamhället krävde järnvägsskenor kräver informationssamhället optiskt kablar. Den höga bandbredden torde i framtiden möjliggöra internet-TV och video on demand, men till vilken annan nytta den vanliga svensken behöver så snabba dataförbindelser har förblivit oklart för mig. Bredbanden är en förutsättning för framtidens nätverksekonomi, där innehållsproduktionen och underhållningsindustrin intar centrala roller. Merparten av befolkningen torde dock använda nätet närmast till konsumtion av innehåll. Och det är ingenting som garanterar att det innehåll som konsumeras produceras i det egna landet. Ett realistiskt scenario är att invandrarna, eller svenskarna med invandrarbakgrund, kommer att använda bredbanden till att kommunicera sinsemellan och se på program från sina ursprungliga hemländer. På ett liknande sätt kommer högerextremister att isolera sig i sina egna transnationella, "vita" nätverk, medan majoriteten riktar in sig på spel och lättsam underhållning - till största delen av utländskt ursprung. Bredbanden förenar inte Sverige, utan kommer snarare att splittra landet i etniskt och kulturellt betingade sociala nätverk eller stammar.
Där järnvägarna och annan traditionell infrastruktur skapat förutsättningar för den enhetliga territorialstaten och därmed även för den nordiska välfärdstaten, torde de elektroniska motorvägarna ha en motsatt effekt. Kommunikationen över nätet är till sin natur gränslös och transnationell, även då statsmakten eller "samhället" bekostar utbyggnaden av bredbanden. Internet och bredbanden gör den postmoderna kulturen till en vardaglig realitet, genom att antalet producenter och därmed antalet individuella och tillfälliga perspektiv ökar explosionsartat. Aldrig mera kommer en hel nation eller ens en hel (fysisk) by att samlas kring ett gemensamt medium eller en gemensam bild av världen.
IT-samhället är inte bara ett kunskaps- eller informationssamhälle, utan i hög grad även ett underhållningssamhälle. Innehållet, utan vilket det inte skulle finnas någon efterfrågan på terminaler, består till stor del av ren underhållning. I IT-samhället drunknar vi i information, men även i underhållning.
Tack vare det stora kanalutbudet och möjligheterna till interaktivitet, som de nya medierna erbjuder, är det möjligt att välja underhållning enligt stundens impuls eller begär. Män som aldrig skulle köpa porrtidningar eller se erotiska filmer på bio kan i smyg, utan att heder och samvete hinner ingripa, konsumera erotik via internet, kabel-TV och satellitkanaler. Så långt är problemet främst moraliskt. När det gäller barnpornografi och manipulerade nakenbilder som sprids via internet står vi även inför svåra juridiska problem.
Överhuvudtaget är informationstekniken och digitaliseringen en oerhörd utmaning för juridiken och rättvisan. Då lagen definierar stöld av mjukvara som stöld, upplever vi det inte moraliskt som stöld. Hederliga människor, som aldrig skulle snatta en slickepinne i en supermarket, kan utan samvetskval göra olagliga kopior av programvaror värda tusentals mark. Det enskilda brottet skadar sällan den vars äganderätt kränks, men den totala effekten av illegala kopior kan vara ekonomiskt förödande för producenten. Det samma gäller illegal kopiering av musik och grafiskt material.
Ekonomin i IT-samhället kännetecknas av "tyngdlöshet". Företagens tillgångar kan inte mätas i fysiska mått. Den egentliga produktionen av en vara kostar ofta nästan ingenting, men produktutvecklingen, byggandet av varumärket och marknadsföringen kostar desto mera. I IT-samhället finns en mycket stor del av kapitalet investerat i mjukvara och andra immateriella tillgångar så som tillväxtpotential, kundregister, patent, upphovsrätt, domännamn, brands och registrerade varumärken. Vem som äger vad är ofta en fråga om invecklade juridiska tolkningar. När brott begås i IT-samhället sker det ofta dessutom tvärs över alla nationella gränser. Det räcker därför inte längre med nationell lagstiftning och nationell polismakt.
Informationstekniken har gett oss nya möjligheter att kommunicera och söka information. Telematiken har dessutom erbjudit ekonomiska möjligheter, inte minst för Finland. Den (relativt) avreglerade telemarknaden och finländarnas beredskap att ta den nya tekniken i användning har skapat förutsättningar för elektronikbolaget Nokia, liksom även för finska operatörer och teknikbolag. IT-bubblan kom visserligen att utlösa en snabb internationell konjunkturnedgång, men det är ju inte informationstekniken i sig eller IT-experterna som förorsakade IT-bubblan. Ansvaret ligger i stället hos ansvarslösa och blinda analytiker, journalister och politiker.
Informationstekniken har på kort tid medfört ekonomisk välsignelse för Finland, som i början av 1990-talet befann sig i en svår depression. Framför allt Nokia men även Linux har gett finländarna orsak till nationell stolthet. Därför är det inte konstigt om många i Finland har en ensidigt positiv syn på IT-samhället, även nu när det ekonomiskt går trögt för IT-sektorn. De ekonomiska möjligheterna – och riskerna – är stora, men stora är även de sociala utmaningar som följer i kölvattnet efter den tekniska utvecklingen.
Texten har publicerats i Finsk Tidskrift H. 7 2001.