Ralf Wadenström (2000)
När jag var barn bodde jag på en skola, Simsalö skola. I det ena av skolans två klassrum hängde det gymnastikringar och klätterrep i taket. När skolbarnen efter dagens, skolveckans eller terminens slut gått hem brukade ringarna och repen dras in mot väggen och fästas vid ribbstolarna för att inte vara i vägen för städningen av klassrummet. Men efter avslutad städning fick ringarna och repen hänga fritt igen. Och skolbarnen kom alltid förr eller senare tillbaka. Redan i mycket unga år blev jag emellertid medveten om ett överhängande hot: att skolan skulle dras in. Vad det riktigt betydde att dra in en skola förstod jag inte, men jag såg framför mig ringarna och repen som var indragna mot väggen, för gott.
Barns naiva förståelse av abstrakta företeelser är ofta lustigt konkreta. Men även vuxnas förståelse är konkretiserande, utan att vi lägger märke till det. Själv insåg jag först efter flera års studier i filosofi att Simsalö skola numera inte bara är en "indragen" skola, som sover en evig Törnrossömn, utan strängt taget inte längre finns till. Så starkt förband jag inrättningen eller institutionen Simsalö skola med det hus där skolans verksamhet bedrevs.
Mina egna känslor för min första skola är speciellt starka av den anledningen att skolhuset samtidigt är mitt första hem. Dessutom var skolan ett uttryck för vad man något schablonartat kallar en levande skärgård. Men jag är säker på att många hyser liknande känslor för de skolor de själva gått i, eller exaktare, för de skolhus där de fått sin skolundervisning. Vid grundskolereformen på 1970-talet var det många skolor som i princip upplöstes, men som lever kvar tack vare att så väl byggnaden som namnet bevarats.
Samhörigheten inom ett företag liksom inom en offentlig inrättning är ofta bunden till en viss byggnad eller ett visst hus, men det gemensamma huset är framför allt av metaforisk art. Att "vara i huset" betyder inte nödvändigtvis att fysiskt befinna sig i en viss byggnad, utan kan istället betyda att höra till en viss organisation. "Husets egen personal" behöver inte ha sin arbetsplats i en bestämd byggnad, fastän företagets huvudkontor eller institutionens huvudbyggnad ofta är en symbol för det metaforiska hus under vars gemensamma tak organisationens anställda verkar.
Jag har i flera års tid studerat och undervisat vid Helsingfors universitet. Det är rätt sällan som jag besökt universitetets huvudbyggnad, men andligen har jag vistats innanför dess väggar i alla dessa år. På senare tid har huvudbyggnadens fasad mot Senatstorget även funnits avbildad på universitets hemsida (www.helsinki.fi) vilket ytterligare stärkt bandet mellan universitetet (inrättningen) och universitets huvudbyggnad. Bilden av ett litet hus fungerar för övrigt allmänt på både webbläsare och webbsidor som symbol eller ikon för hemsidan. Ett hem är vanligtvis ett hus, om inte i bokstavlig så i överförd bemärkelse. På italienska betyder samma ord, casa, både hus och hem.
Till skillnad från Helsingfors universitet saknar många bolag och rörelser en tydlig fysisk förankring. Detta gäller speciellt s.k. dotcom-bolag och företag i IT-branschen. Själv förknippar jag mycket starkt namnet Fortum med skyskrapan på Kägeludden i Esbo, liksom jag förknippar Finlands riksdag med riksdagshuset. På ett liknande sätt associerar jag Internet-tjänsten Kolumbus med köpcentret Columbus i Nordsjö, trots att Internetleverantören och köpcentret inte har någonting annat gemensamt än namnet, som dessutom stavas olika. Orsaken är att Internet-tjänsten, åtminstone för mig, saknar en egen fysisk anknytning. För att få ett grepp eller en känsla för en organisation, som till sin natur är abstrakt, behövs det helt enkelt någonting konkret fysiskt, helst en byggnad, att förknippa organisationen med. Av dylika skäl torde Stockmann, med sitt flaggskepp i centrum av Helsingfors, i längden ha bättre förutsättningar för e-handel än det konkursdrabbade boo.com någonsin skulle ha haft.
För tillfället är det trendigt att satsa på Internet och e-handel. Hemsidan och webbadressen förefaller att ha blivit viktigare än huvudkontoret och gatuadressen. Men när handel över Internet snart är en trivialitet kommer troligtvis en motreaktion. Den fysiska orten och den konkreta byggnaden tas till heders igen. Det fysiska huset behövs som en förankring och en symbol för de virtuella rum och metaforiska hus som vi besöker eller verkar innanför. Själv nöjer jag mig lika väl med en anspråkslös höghuslägenhet i en förort, medan jag istället satsat lite extra på min hemsida och min adress på webben (www.wadenstrom.net). – Här är gäster alltid välkomna! En bra webbplats är så mycket billigare i anskaffning och underhåll än en representativ bostad eller en anrik och prestigefylld gatuadress. Men den fysiska byggnaden går aldrig helt att rationalisera bort. Den virtuella skolan kan inte ersätta skolhuset.
Se en bild av Simsalö skola. (Bilden är tagen av RW 1993.)
Texten har publicerats i Hufvudstadsbladet 30.6.2000.