Ralf Wadenström (2002)
Just for fun: Anteckningar från en revolution heter den svenska översättningen av den i våras utkomna biografin över Linus Torvalds. I Sverige, där Linux kanske är kändare än Linus, har biografin getts ut med titeln "Just for fun: Mannen bakom Linux". Den engelska originaltiteln "Just for Fun, the story of an accidential revolutionary" säger lite mera om vad boken går ut på. Just for fun berättar om hur Linus Torvalds blir "revolutionär" av ren händelse. Av en tillfällighet lägger Torvalds, eller Linus som han för det mesta kallas, grunden till ett nytt operativsystem, Linux, som han sedan utan direkt ersättning utvecklar tillsammans med tusentals andra oavlönade hackare.
I mångas ögon har Torvalds blivit mera än en rebell och revolutionsledare. Han ses även som en profet och ett osjälviskt helgon. I Just for fun gör Torvalds sitt bästa för att torpedera denna bild av sig själv. Flera gånger klagar han på att folk tar hans ord alldeles för allvarligt. Trots att han - även då han haft brist på pengar - vist och förutseende tackat nej till vissa ersättningar och välavlönade styrelseposter, tackar han inte nej till lön, optioner eller avlönade förtroendeuppdrag i sig. Han medger att han gillar att vara rik och berömd. Och fastän rikedomen och berömmelsen förändrat honom, har han alltid varit en egocentrisk "skitstövel", enligt vad han själv säger. Mig lyckas han dock inte riktigt övertyga på den punkten. Om Torvalds hade varit girig och inte följt en strikt hackaretik, hade Linux aldrig blivit en framgång, och Linus själv knappast någonsin speciellt rik eller berömd. Hans egen förklaring till framgången är dock att han är lat och gärna tar äran av andras arbete.
När Torvalds i olika sammanhang möter beundrare frågar de honom om mycket som ligger helt utanför hans kompetensområde. Torvalds tenderar att besvara även ovidkommande frågor, men han gör det med en viss, ibland nästan omärkbar ironi. I Just for fun berättar Torvalds inte bara om sitt liv och sina åsikter om datorprogram och licenser. I sista kapitlet redogör han även för sin syn på livets mening och andra stora filosofiska spörsmål, fastän han, enligt vad han säger, inte själv funderat på dessa frågor. Kanske kommer Linus efter denna biografi att få färre ovidkommande frågor. Eller så kommer en del av läsarna att missa ironin och istället göra Linus till sin läromästare även på detta för Linus nya område.
I ett avsnitt berättar Torvalds om hur han under sin första tid i Silicon Valley träffade grundaren av Apple, den legendariske Steve Jobs, som kommit tillbaka till Apple. Apple höll på att utveckla ett nytt operativsystem (OS X), som skulle ha vissa likheter med Linux. Jobs såg här sitt tillfälle att locka med sig Torvalds och Linux-folket på sin sida i kampen mellan de två "huvudkonkurrenterna" på bordsdatorfronten, Microsoft och Apple. (Vid denna tidpunkt var Linux inte ännu ett seriöst alternativ på desktop-marknaden.) Till Jobs besvikelse visade sig Torvalds inte alls vara en passionerad fiende till Microsoft. Åtminstone var Torvalds ogillande av Microsoft och Microsoft Windows inte ett tillräckligt skäl för honom att krypa i säng med Apple. (Uttrycket är Torvalds eget.) I stället för att lova Jobs och Apple sitt stöd tog Torvalds tillfället i akt och kritiserade den mikrokärna, Mach som ligger till grund för operativsystemet Mac OS X.
Kritiken av Mach får även läsarna ta del av. Att poängen här är det komiska i Torvalds möte med en av de största stjärnorna i Silicon Valley och inte vissa påstådda tekniska brister i ett operativsystem är kanske inte så lätt för läsaren att förstå. Kritiken av Mach och Mac OS X, som lanserades samtidigt som Just for fun utkom, är antagligen det mest kontroversiella avsnittet i boken. Åtminstone har Torvalds uttalanden om Mach stött på protester. Typiskt nog har Torvalds efteråt klagat på att man tagit hans ord allt för allvarligt. Torvalds är dock på sitt område en auktoritet, som kanske borde uttala sig mera försiktigt. Det kommer alltid att finnas människor med brist på humor och förmåga att uppfatta ironi.
I Just for fun berättar Torvalds om en annan pinsam situation då han överskattade publikens förståelse för ironisk humor: När han i en föreläsningssal i North Carolina möttes av publikens, för honom något generande ovationer inledde han sitt anförande med orden "Jag är er Gud". Det var naturligtvis ett smaklöst skämt, vilket Torvalds medger, men trots den avsedda orimligheten tror jag att han på sätt och vis menade allvar med sina ord. I den värld av datorprogram som Torvalds skapat är han Gud.
Fastän Just for fun är skriven med glimten i ögat, gav boken mig bilden av en i grunden ärlig, uppriktig och ödmjuk Linus Torvalds. När Torvalds uttrycker sitt ogillande över folk som predikar, medger han att han själv börjat likna en av dem. Och när han talar med största övertygelse tillägger han: "Fast jag kan ju ha fel". Fast inte när han talar för open source. Här är han säker på sin sak. Men även när det gäller open source är hans inställning snarare pragmatisk än dogmatisk.
Open source betyder öppen källkod, att vem som helst gratis får använda, sprida och utveckla ett program enligt ett bestämt villkor: den som utvecklar programmet måste i sin tur göra sina förbättringar eller tillägg tillgängliga enligt samma princip. Det är open source-modellen som gjort Linux möjlig och som gjort Linus och Linux till den verkliga motpolen till Bill Gates och Microsoft Windows. Det är open source96-modellen och dess möjligheter som gör utvecklingen av Linux till en "revolution".
Biografin Just for fun har Tordvalds skrivit tillsammans med journalisten David Diamond. I verkligheten är det förståss Diamond som - på sin Macintosh - knackat ner det mesta, fastän Torvalds är berättarjaget. Upplevelsen av att det är Torvalds själv som berättar stärks av att Diamond självständigt skrivit en del avsnitt där berättarjaget är Diamond. Vissa episoder berättas först från Torvalds perspektiv och sedan från Diamonds perspektiv. Den svenska översättningen är gjord av Linus språkbegåvade syster Sara Torvalds, som även översatt boken till finska. Översättarens nära förhållande till Linus bidrar till att översättningen känns som en originalversion, skriven av Linus Torvalds själv.
Boken innehåller några avsnitt som förutsätter vissa grundläggande insikter i datorer och programmering. Dessa avsnitt kan man hoppa över, men de kan vara läsvärda och lärorika även om man inte förstår sig på alla tekniska detaljer. Texten på bokens baksida innehåller lite (delvis översatt) programmeringskod, vars poäng en del av läsarna torde gå miste om. Åtminstone den finlandssvenska utgåvan av boken vänder sig till en bredare publik.
Just for fun ger en finländsk läsare intressanta perspektiv på USA, men boken berättar även en hel del om finlandssvenska kretsar och Helsingfors. För en läsare som inte bott eller studerat i Helsingfors kan det tänkas vara svårt att hänga med i alla svängar. För de flesta läsare torde namnen på gatorna i Helsingfors vara helt obekanta. För den som inte själv är en gammal "spektrumit", det vill säga medlem i ämnesföreningen Spektrum, är det svårt att se det vitsiga i ett foto där Torvalds tre döttrar poserar i ljusröda halare. (Fotografierna saknas för övrigt i den i Sverige utgivna upplagan, eller åtminstone i det exemplar som jag haft tillgång till.) För mig är miljön däremot tidvis så bekant att det nästan känns osannolikt att jag aldrig träffade Linus under hans studietid i Helsingfors.
Läsarna kan inte låta bli att notera att Torvalds är finländare och finlandssvensk, men Just for frun gör det knappast lättare för finländska bolag att locka utländska IT-experter till Finland. Att klimatet i Finlands är otäckt kallt kommer fram allt för tydligt. När jag läste boken var temperaturen i Helsingfors kring 25 °C, men Just for fun berättar om ett Helsingfors där det tycks råda en ständig vinter. Klimatet förefaller vara den viktigaste orsaken till att Torvalds med familj lämnat Finland och bosatt sig i Kalifornien.
Vissa viktiga värderingar har Torvalds tagit med sig hemifrån. Idén bakom open source stämmer överens med så väl pappa Nickes gamla kommunistiska ideal som med Linus morfars vetenskapliga i principer. Trots att Linus betraktats som en rebell på sitt område, förefaller han - till skillnad från sin fars generation och till skillnad från en del andra hackare som varit med om att utveckla Linux - vara ganska fri från behovet att revoltera. Om Torvalds är revolutionär, så är det inte med avsikt. Revolutionen har varit oavsiktlig, åtminstone för revolutionsledarens del.
Trots att Torvalds knappast heller medvetet försöker bli erkänd som filosof, är det sist och slutligen intressant att läsa vad han tänker om livets mening. Frågan om livets mening är den största och svåraste av alla frågor, men just därför en fråga som man brukar skämta om och ironisera över. Även på frågan varför vi lever tycks svaret vara just for fun, för ro skull. Det kan väl vara lätt att säga så för Torvalds, som haft möjlighet att syssla med just det som roar allra mest. Jag tror att han här faktiskt menar allvar, åtminstone till hälften.
I det sista kapitlet får man även läsa om Torvalds syn på förhållandet mellan teknikens utveckling och samhällsutvecklingen: Det är samhället som förändrar teknologin, inte tvärtom, säger han. Jag hoppas att Torvalds inte på denna punkt tar sina egna ord allt för allvarligt; förhoppningsvis misstar jag mig inte på glimten i hans öga. Men visst stämmer denna inställning väl ihop med Torvalds motto "just for fun". Det är, enligt Torvalds, människors önskan att ha roligt tillsammans som driver den tekniska utvecklingen framåt. Vad utvecklingen av operativsystemet Linux beträffar lär han väl ha rätt.
Att det skulle vara roligt att författa biografin var även en förutsättning för att Torvalds skulle ställa upp på detta speciella projekt tillsammans med David Diamond. Just for fun är ämnad att vara rolig (även att läsa) och det tycker jag att den är. Förstår man sig inte på Torvalds speciella sinne för humor, är det kanske bäst att lämna boken oläst. Just for fun skall helst läsas bara för ro skull - åtminstone om man vill ta Torvalds livsfilosofi på allvar.
Texten har publicerats i Finsk Tidskrift H. 1 2002.