Ralf Wadenström (2000)
På EU:s toppmöte i Helsingfors välkomnades Turkiet bland Europeiska unionens medlemskandidater. Turkiets officiella kandidatstatus aktualiserar frågan om vad Europa är och och vad som gör ett land europeiskt.
Europa är namnet på en världsdel, men Europa är mycket mera än bara ett geografiskt område. Även som ett geografiskt område är Europa ett mångtydigt begrepp. Om man med Europa syftar på den europeiska kontinenten, är de brittiska öarna inte en del av Europa. I en vidare bemärkelse kan å andra sidan även öar så som Cypern och Grönland räknas till Europa. I så väl Grekland som Finland talar man om att räsa till Europa, fastän det anses självklart att länderna hör till världsdelen Europa. Rysslands och Turkiets territorium befinner sig delvis innanför världsdelen Europas gränser, men huruvida dessa länder identifieras som europeiska eller inte beror i hög grad på andra än geografiska faktorer.
Betydelsen av begreppet 'Europa' har varierat genom historien, men även i vår samtid har namnet 'Europa' många betydelser. I en ny inofficiell betydelse är Europa ett annat namn för Europeiska unionen, liksom Amerika i vardagsspråket ofta betyder det samma som Amerikas förenta stater. Då Europeiska ekonomiska gemenskapen EEC grundades sammanföll gemenskapens territorium i stora drag med Europa i en exklusiv bemärkelse, med historiska rötter tillbaka till Karl den stores "kristna" rike på 800-talet. Fastän de nyare medlemmarna Storbritannien, Spanien, Portugal, Danmark och Grekland ligger utanför detta exklusiva Europas gränser, var de under det kalla krigets dagar en del av Europa i betydelsen Västeuropa. Trots att Grekland så väl religiöst och kulturellt som geografiskt snarare hör till Östeuropa, var Nato-medlemmen Grekland politiskt en del av väst. Genom medlemskapet i NATO, det sekulariserade statsskicket och de kyliga relationerna till Sovjetunionen och arabvärlden kunde rentav det icke-kristna Turkiet höra till Europa, trots att hela det antika Asien ligger innanför Turkiets gränser och huvuddelen av Turkiets territorium utgörs av Mindre Asien, där även huvudstaden Ankara ligger.
För att det skall kunna existera några "vi européer" måste det finnas några "de andra", icke-européer. Den europeiska identiteten har, i den mån det överhuvudtaget existerat någon europeisk identitet, ofta grundat sig på medvetenheten om ett gemensamt yttre hot. Det yttre hotet har varierat. Ofta har det varit turkarna eller muslimerna i allmänhet som hotat Europa, men det upplevda hotet har även utgjorts av ryssar och britter. Idag är det ofta – trots den militära alliansen – USA som utgör Europas den andra.
Vem som hotat "Europa" har i hög grad berott på vilket Europa man syftat på. Medan turkarna och islam hotat det "kristna" Europa, hotade Sovjetunionen och kommunismen det "fria", sekulariserade västerlänska Europa. Medan på senare tid speciellt Tyskland talat om Europa med kristna övertoner, kan det sekulariserade Europa betraktas som en fransk idé.
Det land som tydligast har omhuldat en "fransk" syn på Europa är Turkiet. Turkiet, som genom sitt medlemskap i Atlantpakten och genom sitt strategiskt sett oerhört viktiga landområde på den europeiska sidan av Bosporen under det kalla kriget respekterades som ett fullvärdigt västeuropeiskt land, har på 1990-talet utsatts för diskriminering, speciellt från tyskt håll. Tack vare sin extremt sekulariserade konstitution och sin helhjärtade anslutning till upplysningens och franska revolutionens sekulariseringsprojekt (då det gäller att hålla stat och religion i sär) uppfattar regeringen i Ankara Turkiet som ett sant europeiskt land. Av de övriga mera eller mindre sant europeiska länderna är det främst Frankrike som har visat förståelse för Turkiets krav på att få deltaga i det europeiska samarbetet. Skälen till Frankrikes försvar av Turkiet är dock inte enbart ideologiska, utan i högsta grad även ekonomiska.
Att de övriga EU-länderna, inklusive Turkiets ärkefiende Grekland, nu är beredda att uppta Turkiet bland de officiella kandidatländerna, torde förklaras av att man föredrar ett "europeiskt", sekulariserat Turkiet framom ett Turkiet som, efter att ha blivit avvisat av EU, tagits över av islamistisk fundamentalism. EU-toppmötets välkomnande av Turkiet till den "europeiska familjen" var emellertid indirekt även ett ställningstagande för ett sekulaseriserat Europa, ett EU utan kristna förtecken.
Texten har publicerats i Hufvudstadsbladet 3.1 2000.