Det finns ett samband mellan informationsteknik (IT, information technology) och postmodernitet (postmodernity). Detta samband är dock mycket komplext. Dels hör IT och postmodernitet till vitt skilda ämnesområden, dels är begreppet 'postmodernitet' i sig högst mångtydigt, mångbottnat och diffust. Men just därför att benämningen 'postmodernitet' är så svår att gripa, är det en uppgift för filosofin att reda ut dess betydelser. Det har publicerats en hel del litteratur med målsättningen att svara på frågan "vad är det postmoderna?", men det återstår ännu en del väsentligt att undersöka och säga, speciellt vad relationen mellan IT och begreppet 'postmodernitet' beträffar. Enligt en på Jean-Françoise Lyotard baserade uppfattning av postmoderniteten betyder postmodernitet det samma som postmodern kultur, postmodernt (kulturellt) tillstånd eller postmoderna villkor (för vetenskap och politik). Benämningen 'postmodern' är emellertid i sin tur svår att definiera.
Det förekommer på sina håll ett visst förakt gentemot benämningarna 'postmodern', 'postmodernitet' och 'postmodernism'. Detta kan rentav tänkas vara en bidragande orsak till att begreppen, trots den rikliga litteraturen i ämnet, inte i högre grad studerats av filosofer. Oberoende av hur klargörande eller alternativt förvirrande begreppet 'postmodernitet' är, är det ett ofta använt begrepp. Och oavsett om själva benämningarna 'postmodern' och 'postmodernitet' fungerar eller ej, kan klassiska teorier om postmoderinteten äga relevans för förståelse av dagens IT-samhälle. Om begreppen förefaller förlegade, kan det bero på att det postmoderna tillståndet har blivit en självklarhet.
I tolkningar av samtiden, det samtida samhället och den samtida kulturen intar benämningen 'postmodern' och med denna benämning besläktade ord en central roll. En tvärvetenskaplig diskussion om det samtida samhället och den samtida kulturen försvåras av avsaknaden av klart definierade begrepp. För att begreppet 'postmodernitet', som de facto fortfarande används rikligt, skall vara användbart i en interdisciplinär diskussion, behöver det emellertid inte en singulär, allmän definition. Istället behövs det insikt i hur de olika betydelserna av begreppet hänger samman. Benämningen 'postmodernitet' kan inte ges några klart distinkta betydelser. De olika betydelserna går in i varandra och endast därigenom gör de enskilda användningarna av benämningen meningsfulla.
Begreppet 'postmodernitet' anknyter till en postmodern epok, men samtidigt omöjliggör postmoderniteten en epokindelning av historien eller åtminstone en epokindelning med universella anspråk. Det är därför nödvändigt att reda ut begreppets historiefilosofiska betingelser, som i sin tur står i ett beroendeförhållande till kommunikationsmedlen och informationstekniken. Informationstekniken torde vara en väsentlig orsak till den mångfald av perspektiv och "små historier" som kännetecknar historieskrivningen i vår samtid.
En begreppsutredning i allmänhet och en utredning av begreppet 'postmodernitet' i synnerhet kräver även ett idé- och begreppshistoriskt studium. Ur ett dylikt studium torde framgå att begreppet 'postmodernitet' i ett tidigt stadium anknöts till informationstekniken eller -teknologin, ehuru man istället för att använda benämningen 'IT' talade om kommunikationsteknik (Amitai Etzioni), automatisering, datoriserade samhällen, postindustriellt samhälle (Lyotard), telematik och elektroniska medier (Gianni Vattimo). Här bör kanske göras en distinktion mellan två skilda områden som påverkas av informationstekniken: produktionsmetoden (automatisering) och kommunikationsmedlen (elektroniska, digitala och datorbaserade medier). Relevansen av denna distinktion, som motsvaras av skillnaden mellan Marx' och McLuhans historiefilosofi, har dock minskat som en följd av nymedia, innehållsproduktion och den senaste tidens tekniska utveckling. En viktig faktor som gynnar postmoderniteten är även globaliseringen, men globaliseringen är i sin tur är ett resultat av kommunikationsmedlens och informationsteknikens utveckling.
Begerppet 'postmodernitet' är liksom postmoderniteten eller den postmoderna kulturen i sig äldre än s.k. nymedia, men nya medier förfaller stämma ännu bättre överens med det "postmoderna tillståndet" än traditionella elektroniska medier gör. Informationstekniken har gjort den postmoderna kulturen till en vardaglig realitet.
I La condition postmoderne från 1979 ger Lyotard sin berömda definition på det postmoderna som "misstro mot metaberättelser". Strängt taget talar Lyotard här inte om ett postmodernt samhälle, fastän titeln på den finska översättningen är 'Tieto postmodernissa yhteiskunnassa'. Istället talar Lyotard om postindustriellt samhälle och datoriserade samhällen (sociétés informatisées). Det är kunskapens situation, tillstånd eller betingelser, den samtida kulturen och kulturens tillstånd som Lyotard kallar postmoderna. Lyotard talar i La condition postmoderne även om den "postmoderna tidsåldern" och om den "postindustriella och postmoderna tidsåldern", samt om "den samtida kulturen och det samtida samhället" (la société et la culture contemporaine), men det är kulturen som träder in i den postmoderna åldern, medan det samtida samhället träder in i en (med den postmoderna tidsåldern samtida) postindustriell ålder. Den "postmoderna tidsåldern" är således strängt taget inte en epok i socialhistorien.
Lyotard ger i La condition postmoderne två alternativa förklaringar till kunskapens "postmoderna villkor" eller det postmoderna tillståndet: den liberala kapitalismen och teknikens utveckling efter andra världskriget. Betoningen har på teknikens område förskjutits från handlingarnas mål till till deras medel. Så mycket mera säger Lyotard dock inte direkt om de yttre orsakerna till postmoderniteten. Det torde dock vara uppenbart att Lyotard ser ett samband mellan å ena sidan "datoriseringen" och det postindustriella samhället och å andra sidan den postmoderna kulturen.
I sin essay "Subjektivitetens kris från Nietzsche till Heidegger", som på svenska har publicerats i Utöver tolkningen, skriver Vattimo att Martin Heidegger genomför övergången till det postmoderna, medan det postmoderna (eller postmoderniteten) hos Friedrich Nietzsche endast ger sig till känna och påbörjas. Vattimo föreslår att ett visst drag i Nietzsches filosofi skulle kunna definieras som "'modernt' i motsättning till Heideggers mer explicita postmodernitet". Som förklaring till det "moderna" i Nietzsches filosofi föreslår Vattimo att Nietzsches bild av teknikens och vetenskapens värld i huvudsak är mekanisk, medan "Heideggers uppfattning om teknologin redan, mer eller mindre uttryckligt, är formad efter informatiken, som sannolikt utgör den postmoderna eller senmoderna teknikens väsen". Vattimo ser ett existentiellt förhållande mellan den postmoderna filosofin och den "postmoderna" tekniken. Filosofins utveckling i riktning mot en nihilistisk ontologi står i relation till "allmänna förändringar i existensvillkoren som har att göra med den moderna tekniken och dess rationalisering av världen". Före Vattimo har Marshall McLuhan, som visserligen inte använder sig av begreppet 'postmodernitet', varit inne på liknande tankar. I Gutenberg-galaxen skriver McLuhan att "Heidegger surfar fram på den elektroniska vågen lika triumfatoriskt som Descartes på den mekaniska."
I en fotnot i The End of Modernity från 1985 uttrycker Vattimo sambandet mellan innformationsteknik och postmodernitet ännu tydligare:
The post-modern primacy of technology should be understood, more specifically, as that of information systems technology. The difference betwee the developed and underdeveloped countries in the world today is measured by the degree to which computer technology has penetrated into their respective economies. This is probably where the difference between the 'modern' and the 'post-modern' is to be found.