Ny Tid efter Abu Ghraib
 
Anställs: torterare
 
Det har sagts att ockupationen av Irak nu symboliseras av den kvinnliga soldaten som
skrattande pekar på nakna irakiska fångar.
Men i bakgrunden skönjs en mycket värre gestalt: firmatorteraren. Män som tidigare
varit lastbilschaufförer i Texas eller högt uppsatta militärer i Pinochets Chile, och som
anställts av privata bolag för att organisera, träna, vakta och förhöra irakierna.
 
Den tolfte maj sänder National Public Radio först Diane Rehm show, sedan Fresh Air.
I DR-show beröms någon Washington-kolumnist som sagt att vad amerikanerna gör
i Irak är värre för Amerika än för Irak. Att vara ockupant förråar och brutaliserar,
medan – underförstått – irakierna ju är vana vid att ha det jävligt.
Jag undrar över att ingen protesterar. Har inte förhörsmetoderna
utarbetats av CIA under årtionden, och delvis kopierats från Guantanamo?
Tyckte inte majoriteten av amerikanerna för några år sedan, inklusive många
av den liberal pressens ledarskribenter, att tortyr är helt ok i kriget mot terrorismen?

Jag tänker också på den kvinnliga soldaten, som är ung och uppvuxen med amerikansk tv.
Vilket grupptryck utsattes hon för, vad hade hänt med henne om hon inte poserat?
Men då Fresh Air sedan intervjuar P.W.Singer kryper nattfrosten in i blodomloppet.
Visste ni vem som utbildar polisstyrkorna i Irak?
En privat firma som gjorde samma sak i Balkan för några år sedan. Vissa av de
anställda hade fångar som sexslavar; en man videofilmade sin våldtäkt av två unga kvinnor.
 Två andra anställda klagade till sina överordnade. De fick sparken. De överklagade
sitt avsked. Den första vann sitt mål, och domaren tyckte företagets beteende var
 ”completely unbelievable”. Den andra gjorde firman snabbt upp med utanför rättssalen.
Men männen som torterat och våldtagit blev inte anklagade, inte utvisade, inte ens avskedade
(trots bevismaterialet). I stället fick samma firma kontrakt i Irak.
Enligt Singer anlitades de privata företagen främst på grund av Pentagons megabudget och lättja.
Den amerikanska armén har sina egna, kompetenta vakter och förhörsledare, men att mobilisera
dem hade krävt tid och tillstånd. Varför inte köpa tjänsterna? Det kanske inte är billigare,
det kanske inte ens är lagligt (civila ska t.ex. inte få bära vapen i krigszon), men det gjordes.
Det lilla problemet är att ingen vet hur brott utförda av en firmas anställda ska dömas,
eller av vem. Hittills har ingen av dem ställts inför rätta.
 
Tillbaka till bilderna. Fotot av kvinnan, som gått med i armén med tanke på pengar och äventyr,
som lyckats bli en av grabbarna, och som nu, inte minst på grund av sitt kön, översköljs av koncentrerad
avsky både i väst och i arabvärlden. Hon har ändå någon gång hört om att tjäna fosterlandet,
hon har svurit soldateden, hon har lärt sig vad som händer den som bryter mot reglerna.
(Fast inte ett ord om Genèvekonventionen och behandling av krigsfångar.) Hon kommer att dömas i militärdomstol.
Och så konturerna av de privata firmornas hantlangare: människor som vill arbeta som soldater,
men som inte idats eller lyckats komma in i armén. Det finns 15-20 000 privata soldater och vakter i Irak
(exakta uppgifter saknas). Men det finns ingen mekanism för vad som händer om så en enda av dem begår
ett brott, tex. krockar med en annan bil. Den man som för flera månader sades ha våldtagit en fånge
gick som vanligt till jobbet ända tills för några dagar sedan.
Efter Balkankriget ombads försvarsministeriet reda ut det juridiska ansvaret då militära tjänster utlagts,
men lät bli. (Allt fortfarande enligt Singer, som sakligt redogör medan jag stirrar på körsbärsblom
och undrar om det är någon utflippad vänsterextremistisk scifi-författare som intervjuas.) I och med
fångskandalen har det visat sig att inte ens bakgrundskontrollen fungerat: t.ex. anställde en firma en man,
 som avskedats ur brittiska armén för att han samarbetat med irländska terrorister.
Det finns också mellan 250 och 1500 sydafrikaner, som apartheidregimens fall gjorde sysslolösa tills de
fick jobb i Irak. En av dem har inför Sannings- och försoningskommissionen vittnat om hur han
placerat bomber i över sextio människors hem.
När amerikanska kongressmän just innan fångskandalen bröt ut ville veta vem som anställt vilka
privata firmor och vem som ansvarar för deras beteende, svarade Rumsfeld med ett kort brev. Först
sade han att ansvaret för att reda ut möjliga oegentligheter ligger hos Iraks inrikesministerium.
Sedan gav han en lista över de anlitade firmorna.
Problemet är bara att Irak inte har något inrikesministerium, och att de två firmor vars anställda
nu anklagas för tortyr och våldtäkt, möjligen mord, inte ingick i Rumsfelds lista.
 
Nej, det här hade inte Irak under Hussein. De hade en äkta grym diktator, av den välbekanta typen
Stalin, Hitler, Riddar Kato, Big Brother. Sadism, herravälde, girighet, nepotism, paranoia.
Honom tog amerikanerna bort.
Men i stället kom de med en icke mindre banal ondska.
Neoliberalism + krig = lejda vakter, som gör vad som helst och inte lyder under någon.

I skrivande stund pågår en kampanj för att i EUs grundlag skydda Finlands
välfärdstjänster mot kommersiella intressen. Vi oroar oss för universiteten och sjukhusen.
Men vi förstod inte att också kräva skydd av polisväsendet och militären...
 
P.W.Singer har skrivit boken Corporate Warriors: the Rise of the Privatised Military Industry.
 
Anna Rotkirch