HBL har som enda huvudstadstidning följt med situationen för Kerstin Campoys barn, inte minst i insändarspalten.
   Jag tillhör dem som är djupt uppörda över det faktum att de två barnen, på grund av en oklar och abstrakt juridisk princip, nu hålls inspärrade på ett mentalsjukhus. De har inte rätt att träffa sin mor (inte heller sin far, som inte har velat komma till Finland för att hälsa på dem) och ingen möjlighet att leva ett normalt barnliv.
    Jag anser förfarandet kriminellt och Högsta Domstolens president och dess medlemmar personligen ansvariga för denna omänskliga situation.
    Sunt förnuft säger också att den person, som i USA av rätten deklarerats som övervakare av barnens intressen,  borde inse att det INTE är i barnens intresse att man kräver deras närvaro under själva rättegången.
   Det skulle enligt min mening vara oförlåtligt att returnera barnen till USA i den nuvarande situationen, enbart för att närvara under följande fas av föräldrarnas vårdnadstvist. De skulle mot sin vilja hamna i en situation som i praktiken är frihetsberövande och som kan leda till att de överlämnas i för dem helt okända personers vård (utan att tala om språkproblemet). Överlämnandet är än mer oacceptabel om barnen verkligen redan lider av allvarliga störningar.
   Jag uppmanar personligen och i egenskap av professor i socialpolitik alla dem som håller med mig att underteckna detta brev, som kommer att överlåtas till Republikens President och Högsta Domstolens president.
 

J.P.Roos
(Brevet kan undertecknas genom att skicka elpost till j.p.roos@helsinki.fi eller vanlig post till Institutionen för socialpolitik, POB 18, 00014 Helsingfors Universitet.)
(25.3.1999)